Fyra vägar till samhällsgemenskap

Segregationen har skapat ett delat Sverige. Det finns bostadsområden där det råder en alternativ rättsordning. Där religiösa poliser trakasserar människor som avviker från det som anses vara ”rätt”. Detta trots att alla människor i Sverige ska följa svenska lagar. Som kristdemokrat vill jag se en samhällsgemenskap. Då kan inte integration handla om att bo i samma land, utan om att leva i samma samhälle.

Som kristdemokrat brukar jag påpeka att det är den kristna etiken och de kristna värdena som är själva grunden för vårt samhällsbygge, tillsammans med västerländsk humanism. Då kan jag inte reducera kristen etik till att enbart handla om vägen över vår nationsgräns (migration), utan jag måste också inkludera det som sker efter ankomsten (integration). Sedan måste jag även inkludera hur denna migration och integration påverkar dem som redan bor här och hur vi ska få detta att fungera.

Jag tvingas konstatera att Sverige under decennier fört en politik som, hur välmenad den än varit, förvärrat gapet mellan dem ”innanför” och dem ”utanför”. Det håller inte. Målet med samhällsgemenskap gäller alla. I Sverige ska vi leva med, inte bredvid, varandra. Vi måste vända den här utvecklingen nu. Omedelbart.

På Kristdemokraternas riks­ting (8–10 november) finns nu 36 skarpa reformförslag som ska förbättra Sveriges förmåga att integrera. De kan sammanfattas i fyra olika vägar:

1) Stoppa den negativa utvecklingen i utanförskapsområdena.

2) Höj humankapitalet och hjälp människor att bli anställningsbara.

3) Öka drivkrafterna för den enskilda att bli en del i samhällsgemenskapen.

4) Öka stödet till civilsamhället.

Integration är på en och samma gång kulturskillnader, arbetsmarknad, bostadsbrist, religion, företagande, skola, åldersbedömningar, brottslighet, jämställdhet, förskola och en rad andra frågor som berör samtliga politiska nivåer. Staten är den som reglerar migrationen och hur regioner och kommuner ska hantera den, men det är de sistnämnda som blir sittande med räkningen för statens politik. Vi föreslår att en integrationsberedning skapas för att få ett samlat grepp som väger ihop alla dessa frågor mot varandra och inventerar hur den svenska integrationskapaciteten ser ut.

Vi vill avskaffa EBO (Lagen om eget boende). De utsatta områdena måste få möjlighet till bättre kontroll över inflyttningen. EBO-lagen bidrar i allt för hög utsträckning till att cementera segregationen.

Nyanlända måste ges nycklar för att ta sig in i det svenska samhället. En sådan nyckel är det svenska språket. Vi föreslår en obligatorisk och mer relevant sfi-utbildning, där yrkesinriktning är norm.

Vi vill införa krav på grundläggande kunskaper i språk- och samhällskunskap för permanent uppehållstillstånd och medborgarskap.

Vi ser civilsamhället som den verkliga motorn i integrationsarbetet. Här, hos församlingen, fotbollsklubben och andra föreningar, finns en kraft som vi vill släppa fri. Därför lägger vi förslag om ett starkt integrationsstöd till civilsamhällets organisationer.

Vi vill också anamma det brittiska konceptet för samhällsengagemang ”Social impact bonds” (sociala utfallskontrakt), där externa finansiärer investerar pengar i sociala projekt för att uppnå mål som motsvarar mänskliga och ekonomiska vinster för den offentliga parten.

Staten kan aldrig ersätta möjligheten att möta och lära känna majoritetsbefolkningen, därför behövs ett aktivt civilsamhälle tillsammans med ett arbete att gå till. Vi vet att det är i de frivilliga sammanslutningarna som de dygder och värderingar, som behövs för ett fungerande samhälle, förvärvas.

Normer och seder förändras inte av att man passerar en nationsgräns utan genom möten och genom att leva med majoritetsbefolkningen. Det är här det främmande blir bekant.  

Det är känt att bostäder, jobb och ett starkt lokalt civilsamhälle ger de bästa förutsättningarna för integration. Sverige har under flera år byggt upp en betydande integrationsskuld, och den skulden blir svårare att lösa ju fler som söker asyl. Att få ned söktrycket till en genomsnittlig nordisk nivå är därför ett av Kristdemokraternas mål.

När vi utarbetade våra förslag var just ordet ”vi” vägledande. ”Vi” är ett ord som binder människor samman. ”Vi” gör främlingen till en granne. Segregation är motsatsen till vi. Kristdemokraternas samhällsgemenskap bygger på ett vi som gäller alla.

Hans Eklind, riksdagsledamot (KD), migrationspolitisk talesperson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt