Med hjärta och realistiskt sinnelag

För femton år sedan debatterades de apatiska flyktingbarnen i Sverige. Led barnen av sjukdom eller simulerade de besvär för att familjen skulle få stanna i Sverige? Eller kanske både ock? Något ordentligt svar fick frågan aldrig.

I dagarna har frågan på nytt väckts till liv efter reportage i tidskriften Filter. Granskningen ”Ohörda rop” innehåller bland annat intervjuer med två personer som beskriver hur de som barn blev tvingade av sina föräldrar att spela apatiska. En man berättar att han som liten pojke tvingades sitta i rullstol, att han inte fick ordentligt med mat att äta, att han inte fick leka med kompisar och att han fick stryk av sin pappa om han tittade på läkaren som undersökte honom.

Berättelserna är fruktansvärda. De visar hur utsatta barn kan vara i dessa situationer.  

Simulerade alltså barnen som var apatiska, eller led av uppgivenhetssyndrom enligt Socialstyrelsens terminologi? Rimligen finns många barn i asylsökande familjer som mår dåligt. Men samtidigt finns det också barn som simulerar för att påverka migrationsbeslut.

Att människor i utsatta positioner kan vara beredda att fara med osanning eller ljuga för att få uppehållstillstånd är ingen nyhet. Tvärtom är ju en normal del av migrationsprocessen att pröva om sökandes angivna asylskäl stämmer.   

Ett av hoten mot ett välfärdssamhälle är överutnyttjande. Mottagning av flyktingar med skyddsbehov försvåras om människor utan verkliga skyddsbehov får uppehållstillstånd. Det blir enkelt uttryckt mindre pengar och resurser till dem som faktiskt behöver hjälp.

Eller för att säga som statsministern: ”Det ska vara ordning och reda i migrationspolitiken.”

Det krävs både hjärta och ett realistiskt sinnelag i migrationspolitiken. Det visar exemplen med de apatiska flyktingbarnen.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar