"Ta kvinnomorden på allvar"

För tio år sedan presenterade Aftonbladet en granskning av alla fall under 2000-talet då en kvinna i Sverige dödats av sin man eller exman. Då var de 153 – idag är siffran uppe i 299 kvinnor. Varför fortsätter samhället tillåta att kvinnor faller offer för mäns dödliga våld? Hur ser de juridiska processerna ut idag? Och vad kan vi göra?

På seminariet ”Mäns dödliga våld mot kvinnor” under Bokmässan i Göteborg medverkade journalisterna Kerstin Weigl och Kristina Edblom, som nyligen publicerat sin granskning för Aftonbladet i boken  I händelse av min död (Natur & Kultur), och författaren och journalisten Katarina Wennstam, aktuell med boken Vargen (Albert Bonniers förlag). De samtalade med Expressenjournalisten och moderatorn Jens Liljestrand om varför dessa mord fortfarande sker år 2019.

Mördades medan barnen sov

Jens Liljestrand inledde seminariet med att berätta om sin hustrus väninna, småbarnsmamman Ulrika, som av sin man höggs till döds medan barnen låg och sov i närheten. Mannen, som dömdes till livstids fängelse år 2004, är fri idag. Ulrika blev 29 år.

– Jag frågade min fru innan jag åkte till Bokmässan vad hon säger om det här idag, och hon svarade: ”Jag förstår det inte. Jag förstår fortfarande inte att Ulrika är död. Att just hon dog på ett sådant sätt, det är obegripligt fortfarande att det kunde hända henne”, fortsatte Jens Liljestrand och frågade de tre medverkande om de kunde förstå varför det pågår.

Kerstin Weigl talade om hur hon valt att möta dessa svåra vittnesmål som nyhetsjournalist och metodiskt granska det som det samhällsproblem det är. Men det är frustrerande att se samma misstag upprepas i rättegångar och förundersökningar.

Samhällsskandal

– Det är också något som debatteras alltmer och som alltmer har blivit en stor samhällsskandal. Men den här typen av brott är samtidigt något som inte på allvar prioriterats i forskningen, det finns exempelvis inte någon forskning kring gärningsmännen och deras motiv. När det gäller gängskjutningar visar politiker och myndigheter på bestämdhet – varför gör de inte det här, fortsätter hon att fråga.

Kristina Edlund talar om att man aldrig blir immun eller vänjer sig, även om man vill granska samhällets misstag och sätta det i fokus: ”I det är kvinnornas och barnens berättelser viktiga”, fortsätter hon.

Katarina Wennstam säger att hon sällan är förvånad när hon läser om ännu ett fall, ännu en kvinna som mördas – ofta i samband med ett uppbrott.

– Detta sker trots att samhället är duktigt på att säga till kvinnan att hon måste gå, att hon måste lämna en våldsam relation, och trots att vi vet att det är då den farligaste stunden utlöses i hennes liv. Sara-modellen är en slags riskbedömning på 20-talet punkter, och jag har hört både polis och åklagare tala om att de visste att mannen ”slog i taket på alla punkter”. Men om ni visste det: Varför är hon då död? Om ni visste att han var farlig?

– Det är en resursfråga: Anledningen är att det inte finns resurser att skydda dem om för många kvinnor lämnar alltför många farliga män. Förra året dog 22 kvinnor genom våld i nära relationer. Det är en hög siffra utifrån svensk population. I Spanien (med nära 47 miljoner invånare, red anm) dog samma år 46 kvinnor, fortsatte Katarina Wennstam.

Kristina Edlund och Kerstin Weigl berättade hur de hämtade inspiration till sin granskning av det dödliga kvinnovåldet från en norsk granskning och hur de såg att vissa kvinnomord fick stora rubriker, exempelvis mordet på Carolin Stenvall 2008. Medan andra bara resulterade i notiser.

Läs mer i Hemmets Vän nr 41 – 2019

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer