Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Kärlek är det enda som räknas

Debatt Publicerad: 2019-10-03 13:04

Det finns ett kapitel i Bibeln som brukar kallas ”kärlekens Höga visa” – 1 Korinthierbrevet  13.  Det är den mest uttömmande sammanfattningen av vad kärlek är i biblisk mening. Den inledande delen av kapitlet räknar upp några beteenden som verkar vara religiöst betydelsefulla, men som är fullständigt tomma på innehåll, efter Guds sätt att värdera – om de nämligen saknar kärlek. ”Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek vore jag endast en ljudande malm och en klingande cymbal. (---) Om jag hade tro så att jag kunde förflytta berg, men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.”

Det måste ha varit ett hårt tal för församlingen i Korint som ändå levde ett starkt karismatiskt liv. Paulus ville visa att det som sker genom den helige Andes kraft kan ingen människa berömma sig av eller sätta upp på sin meritlista. Gud ser till motivet för vår verksamhet och då är det bara kärleken som räknas – kärleken till Gud och kärleken till varandra.

Den kristna församlingen har en speciell kallelse att representera Guds kärlek i världen. Det börjar med att vi själva uppskattar storheten i att vi får vara Guds barn – och visar vår glädje över detta. Som Guds barn lever vi också med Guds kärlek utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande. Därför förväntar sig Jesus att hans lärjungar alltid älskar varandra.

Den sista versen i 1 Korinthierbrevet 13  sätter allt på sin spets i fråga om kärlekens väsen. ”Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst är kärleken.”

Kärleken är störst därför att det är den som kvalificerar innehållet i allt som vi lever med.

Tron får sin betydelse, när den är verksam i kärlek. Galaterbrevet 5:6

Hoppet bekräftas genom att Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan.  Romarbrevet 5:5

Även i det som står sig i evighet: tron, hoppet och kärleken finns det alltså en rangordning av betydelse: Störst är kärleken!

Kristi kropp – församlingen är det starkaste vittnesbördet om kärlekens kraft.

Kristi kropp som de troendes gemenskap ”byggs upp i kärlek, och fogas samman och hålls ihop genom det stöd var led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild dels uppgift. Efesierbrevet 4:14.

Vi vill nog gärna tro att den församling man tillhör representerar den verkligheten – vilket den också gör, potentiellt. Men en församling kan leva med detta som en trosförställning utan att funktionen är manifesterad.

Först och främst har begreppet Kristi kropp sin tillämpning i den lokala församlingen. De apostoliska förmaningarna som relaterar till livet i Kristi kropp förutsätter att de troende lever i en verklig relation till varandra. Det fanns en tid under 1970-talet då många kristna över hela världen levde i uppenbarelsen av denna verklighet, så även i Sverige. Det var egentligen en del av den karismatiska väckelsen. Den helige Ande förlöste en ny våg av kärlek. Det här blev en betydelsefull upplevelse för mig som förändrade mig och min förståelse av församlingen och min egen tjänst som församlingspastor – för alltid. Det fyllde mig med en ny gudsfruktan och respekt för Guds församling och gav mig en slags kärleksfull vördnad för mina bröder och systrar. Vi behöver en förnyad erfarenhet av vad församlingen egentligen är för att bevara vår integritet och självkänsla som Guds folk inför alla anspråk på anpassning till den allmänna ordningen.

Den lokala församlingen bör utgå från vad den är som Kristi kropp och inte bygga sin självkänsla på vad man gör. Som lemmar i kroppen är vi utrustade med varandra och inlemmade det kärlekens kretslopp som utgår från Gud, Faderns hjärta. Förstår vi att uppskatta detta?

Ett församlingsliv som Kristi kropp blev möjligt genom den helige Ande på pingstdagen. Vi ser att det omedelbart tog sig uttryck i de troendes liv tillsammans. De blev ett hjärta och en själ. De hade en ny glädje i att vara tillsammans. Det är uppfyllelsen av den helige Ande gör det möjligt för oss att relatera till varandra på ett nytt sätt – på en ”våglängd”.

Det behövs en ny medvetenhet om hur vi är förenade med varandra i Kristus. I en församling som inte lever i Anden kommer allt det som vanligen skiljer människor åt att också prägla gemenskapen mellan de troende. Även i en kristen församling kan man nöja sig med en god social gemenskap men Paulus förmanar de kristna att inte leva ”som alla andra”. Gud har mer att ge!  Det finns som ett rop i den böneväckelse som berör alltfler i Sverige. Den helige Ande vill förlösa Guds kärleksflöde till de förlorade genom församlingar själva är berörda av Guds kärlek. Kärleken är det enda som räknas!    

Sven Nilsson


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Vakna upp: Religiös frihet i fara
I en förtroendebransch måste det råda transparens
Sverige ingen fristad för judar längre
Skapa det andliga folkhemmet
Sverige ger 283 miljoner i bistånd till Nigeria – blundar för förföljelse
Bevara integriteten i orostider
"Vi saknar existensberättigande om vi inte vill nå nya människor"
Ljuset lyser i mörkret
Bara i totalitära samhällen rensar staten bort religiösa symboler
Israel kommer att förlora fler liv


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies