"Sätt stopp för atombomber"
Veckans nummer Publicerad: 2019-10-03 12:37
Fem frågor till Akira Matsubara om att ha överlevt Hiroshima och brandbomber.
Akira Matsubara en av allt färre ännu levande som med en hårsmån undkom bombinfernot över Japan 1945, i skuggan av Hiroshima och Nagasaki.
– Den vansinniga kapprustningen med atombomber måste få ett slut, menar han.
Han är 84 år nu, och en gång förde kärleken och den kristna tron honom till Sverige.
Han rundar snart av sitt yrkesverksamma liv som läkare och erkänt skicklig neurofysiolog. Men han kommer aldrig att sluta med att berätta om det fasansfulla, som krig och atombomber kan åstadkomma. Han har nämligen själv upplevt det.
Vid tio års ålder fick han vara med om en stor brandbombsattack i Japan, mellan de två atombombsfällningarna.
Bakgrunden till att USA fällde de två atombomberna var matematiska beräkningar. En invasion av Japan skulle kosta så många amerikanska soldaters liv att det var bättre att få slut på kriget på annat sätt. Japan skulle nämligen kämpa till sista soldaten.
Svaret blev atombomben mot Hiroshima klockan 8:15 den 6 augusti 1945. USA:s president Harry Truman tog beslutet.
Hiroshima stod tvåa på listan, efter Tokyo. Men huvudstaden föll bort i resonemanget. Valet föll då på Hiroshima, en stad med viktig industri.
Tre dagar senare var det Nagasakis tur. Klockan 11:02 föll den andra atombomben. Några miljoner graders värme vid explosionen. Flera tusen grader när den utplånar allt inom en viss radie från epicentrum. Eldpelare på 550 meter. 140 000 dog direkt i Hiroshima. 90 000 i Nagasaki. Totalt, med strålskadors efterverkningar, beräknas de båda bomberna ha dödat 320 000–350 000 människor. Den 15 augusti kapitulerade Japan. Världskriget var över.
Hur upplevde du bomben?
– Jag var i skyddsrum då, en handfull mil från Hiroshima. Radio och tidningar censurerade. Vi fick inget veta förrän den 16 augusti. En chock. Alla kände någon som dog i infernot.
Sedan bombades du och din familj?
– Ja. Två dagar efter brandbombades min stad Fukuyama, en förstad till Hiroshima. Vårt hus träffades. Mormor dog. Min mamma (40) dog. Jag fick bära ut min treåriga lillebror på ryggen. En annan bror blev brännskadad.
– Fruktansvärt, förstås. Därefter hamnade min pappa i ryskt fångläger i tre år. Så det var svåra tider.
Läs mer i Hemmets Vän nr 40 – 2019
Tyck till om artikeln
Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.
Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!
|