Månen tur och retur

De fyra första dagarna hade gått helt prickfritt. Men när bara 20 minuter återstod, det vill säga precis innan The Eagle (Örnen) skulle landa på månen, uppstod en serie problem.

För en kort stund förlorade de båda astronauterna Neil Armstrong och Edwin ”Buzz” Aldrin (vars farföräldrar – Karl Johan Aldrin och Anna Nilsdotter – hade utvandrat från Värmland) kontakten med markkontrollen i Houston, Texas. Därefter började ett alarm ringa, då styrdatorn blev överbelastad.

Neil Armstrong bestämde sig för att hitta en ny landningsplats. Den ursprungliga var alldeles för stenig, men då blev samtidigt landaren lättare ju mer bränsle man gör av med. Inbromsningen behövde anpassas på nytt, säger Sven Grahn, senior rymdforskare på KTH och ansvarig för ett flertal av de svenskbyggda satelliterna.

”Enorm påverkan”

Den 20 juli 1969 lyckades de till slut landa säkert i Stillhetens hav – på månen. Ett par timmar senare öppnade de luckan och Neil Armstrong klättrade nerför stegen, satte sin fot på månen med orden:

”Ett litet steg för (en) människa, ett gigantiskt kliv för mänskligheten”.

Den direktsända månpromenaden följdes av hundratals miljoner tv-tittare världen över.

– Alla hade inte tv på den tiden, men jag minns att vi hade samlats ett helt gäng vid en tv-apparat hemma hos någon, säger Kerstin Fredga, då forskare i astronomi vid Stockholms universitet, senare både professor och generaldirektör för svenska Rymdstyrelsen.

Läs mer i Hemmets Vän nr 29 – 2019

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer