"Bara stadsliberalism gäller!"

– Det gamla Folkpartiet var fram till 1950- och början av 1960-talet format av ett starkt frisinne uppbyggt av frikyrkofolk, folkskollärare och  föreningsmänniskor med lokalavdelningar över hela landet. Men stadsliberalerna i de stora städerna fanns också och har med åren alltmer tagit över partiets inriktning. I valet 2018 fick Liberalerna bara 1 procent av landets kristna väljare.

Det bilden tecknar förra kommunalrådet och tidigare partistyrelseledamoten Staffan Werme inför Liberalernas ombuds val av ny partiledare efter Jan Björklund som varit partiledare sedan 2007.

Staffan Werme, tidigare kommunalråd i Örebro och redaktör för Liberalernas Frisinnad Tidskrift, känner oro inför partiets framtid och profil.

– Nu har hela det frisinnade arvet eroderat bort och det är storstadsliberalismen som gäller, fortsätter Staffan Werme.Han menar att i  den samhällsförändring som pågår på många områden har Liberalerna inte orkat offentligt välja väg. I vissa fall leder de utvecklingen mot en ny typ av demokrati, men vad den innehåller vet man inte.

Bara yta och snabba beslut

– Väldigt mycket i svensk politik idag, inte bara för Liberalerna, är yta och snabba beslut utan någon tydlig värdemässig kompass. När samhället blivit väldigt egofixerat och individualistiskt har det påverkat partierna att sätta upp det våta fingret och se vartåt det blåser, istället för att våga ta sig an och på djupet ta ställning i de svåra frågorna, som finansieringen av vård, skola, omsorg, miljöfrågorna kring klimat, biologisk mångfald och gifter i miljön. Det gör att man inte tar ställning tydligt kring vilka normer och värderingar som gäller där religionsfrågan måste belysas. Går det exempelvis att kombinera dessa grundläggande värderingar där också religionsfriheten gäller med exempelvis islam? Och hur hanterar vi globaliseringen där man idag knappast blir rik på hårt arbete men mycket lägre beskattat kapital?

De mera djupgående värderingsfrågorna måste diskuteras mycket mer, liksom vilka grundvärden i Sverige människor som kommer till vårt land ska anpassa sig till och följa.

– Alldeles för många partier sysslar med futtiga frågor medan man undviker de stora livsavgörande frågorna. Det är lättare att diskutera var Världskulturmuseet ska ligga än att hantera sjuksköterskebristen, den gigantiska lärarbristen, klimatfrågan och hur vi får integrationen att fungera. Dessa frågor är så stora så ingen orkar på allvar engagera sig, utan vi får slagordspolitik istället.

Läs mer i Hemmets Vän nr 26 – 2019

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer