Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Han blev inbjuden till kyrkan han kastat sten på

Veckans nummer Publicerad: 2019-06-05 00:00

Två veckor efter att Tallat föddes dog modern. Samma dag som begravningen trodde hans alkoholiserade far att den nyfödde sonen var död och Tallat lämnades därför på en sophög. Räddningen blev hans moster, som hittade honom och tog hand om den nästan livlöse bebisen. Tallat växte upp i en muslimsk familj. Men när han blev äldre hade han många frågor om livet men inga svar. Han hamnade så småningom i en kyrka och märkte att man där brydde sig om honom. Idag har Tallat rest som evan­gelist i många år och ger också några tips om hur man kan nå människor med de goda nyheterna om Jesus Kristus.

Jag träffar Tallat Mohammed och hans fru Anne i ett typiskt amerikanskt bostadsområde i Tulsa, Oklahoma. Tallat håller precis på att packa för en långresa; denna gång för att åka till Etiopien, Somalia, Eritrea och Malta. Drygt en månad kommer han att vara borta. Under de cirka 25 år som han rest som reseevangelist har han predikat i 193 länder.  

– Jag känner ett kall, förklarar Tallat. Det är ungefär som att: Ve mig, om jag inte predikar. När Gud kallar finns det inget annat man kan göra. Det är det enda som gör mig tillfredsställd. Inget annat är mera värdefullt än att presentera evangeliet för människor och sedan se dem förvandlade. Detta motiverar mig. I detta finns det också ett pris att betala, exempelvis att jag under vissa perioder är borta från min fru och vår dotter.

– På den här resan blir det både lärjungaträning och möten för icke-kristna. Många gånger har vi misslyckats med att ta hand om de nykristna efter en kampanj. Därför kommer vi först att jobba med träning av lokala troende så att de kan ta hand om dem som kommer till tro. Det handlar också om att hjälpa dem att komma i funktion i församlingen. Många i våra församlingar har gåvor, men de får inte utrymme. Jag hörde en gång en predikant säga att man inte är framgångrik förrän man har tränat någon som följer efter och gör samma som en själv. Paulus hade en Timoteus och Elia hade en Elisa.

Lämnades på en sophög

Tallat föddes i Guyana, en före detta brittisk koloni i Sydamerika. Han var yngst av fyra barn. Hans mor dog två veckor efter att han föddes, endast 26 år gammal. Hans far var alkoholist.

– Den dag min mor begravdes trodde min far att jag nästan var död, så han svepte in mig i ett tygstycke och lämnade mig på en sophög på gården. Under begravningen kom min mors syster för att fråga min far var bebisen var. Han sa att jag var död och att han hade lagt mig på gården. Hon gick dit för att leta efter mig och märke att det rörde sig lite i tygbyltet.

När systern förstod att Tallat fortfarande var vid liv tog hon upp honom och visade honom för pappan och frågade om hon kunde få ta hand om Tallat. Det verkade inte spela någon roll för honom vad hon gjorde med honom, så hon tog barnet med sig hem och fostrade honom som sitt eget barn.

– Jag var mycket sjuk och tillbringade större delen av de första sju-åtta åren av mitt liv på sjukhus. Under denna tid fick jag aldrig veta att jag var adopterad och att jag hade en far och syskon. Jag träffade faktiskt inte min far förrän jag var omkring 17 år. Då skyllde han min mors död på mig, vilket jag inte kunde förstå.

Uppfostrades enligt Koranen

Eftersom Tallats moster var muslim, uppfostrades Tallat enligt Koranens lära.

– Som liten pojke kommer jag ihåg hur vi brukade fasta. Då åt vi på morgonen och sent på kvällen. Jag blev en mycket hängiven muslim som höll fast vi islams lära.

Tallat bodde i en by där nästan alla var muslimer. När han var sju eller åtta pratade han med en granne, som sa till honom att Jesus älskade honom. Det var första gången han hörde namnet Jesus. Tallat förstod inte vad hon menade, men han blev nyfiken på vem den där Jesus egentligen var.

– Jag gick hem och berättade om denne Jesus som älskade mig. Min moster sa till mig att aldrig besöka den grannen igen och att Jesus inte var något för oss. Hon sa att Jesus var till för svarta och vita människor, men att vi som var anhängare till profeten Muhammed kallades muslimer och tillbad en enda Gud.

Tallat sändes till den islamska skolan, där han studerade arabiska och lärde sig läsa Koranen. Han iakttog noga vad Koranen lärde och gick nästan varje dag till moskén för att be. För Tallat var islam den enda rätta religionen i världen och han var stolt över att vara muslim.

– Men när jag blev äldre och började tänka på meningen med mitt liv fann jag att jag inte hade någon. Jag hade många frågor men inte så många svar. Några försökte besvara mina frågor men lämnade mig mer förvirrad än tidigare. Denna förvirring ledde till att jag hamnade i en djup depression som varade några år. Min tro syntes meningslös. Jag visste inte varifrån jag kom eller vart jag var på väg, så min slutsats blev att livet inte var värt att leva. Ju längre jag trängde in i islam, desto mer kom fruktan in i mitt tankeliv. Många nätter kunde jag jagas av orden: ”Snart kommer du att dö, och då är allt över.”

Något saknades

När Tallat såg hur muslimerna runt omkring honom levde, upptäckte han att deras liv inte stämde med hur de undervisade. Något saknades. Han hade en religion men ingen frid, ingen glädje och ingen kärlek till sig själv eller till någon annan. Tallat började missbruka alkohol och narkotika för att försöka skapa glädje och tillfredsställelse. Han fann snart att detta inte förde honom närmare det han sökte.

– Ungefär vid den tiden inbjöd någon mig till en kyrka, men jag gick inte dit av två skäl: för det första för att jag var muslim och för det andra för att jag kastat sten på den kyrkan en gång när det pågick ett möte därinne.

Kort därefter satt Tallat hemma en kväll. Han hade druckit. Plötsligt hörde han en röst lika tydligt som om någon stått bredvid honom och talat. Sedan han kontrollerat att han var ensam hemma, tänkte han att han höll på att bli tokig som hörde röster. Snart hörde han rösten igen. Senare förstod han att det var Gud som talade till honom att gå till den kyrka som han hade kastat sten på. Han förstod inte varför, men han kunde inte stå emot Gud.

Läs mer i Hemmets Vän nr 23 – 2019


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Han blev inbjuden till kyrkan Ingrid Johansson
2019-06-13 12:52
Mycket gripande!

Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Veckans nummer

Blodsguld mörk sida av modern teknik
Demokrati kan krävas för bidrag
"Tron går som en röd tråd genom sångerna"
"Vårt förhållande till det materiella har förändrats"
Ska EFK fortsätta kalla sig "evangelikal"?
Miljoner drivs på flykt i världens glömda kriser
"Här är skolan nyckeln"
"Situationen har hårdnat för de kristna i Kina"
"Jag kan inte bara sitta i en kyrka"
"Varje kristen kan vittna där man är"


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies