Återgå till sakligt tonläge

I söndags avslutades valen till EU-parlamentet och i måndags vaknade 513 miljoner invånare med ett nytt politiskt ledarskap. Dock ännu lite oklart hur det ser ut. Inom någon vecka, när räkningen är klar, vet vi exakt hur resultatet blivit. Men redan idag har förhandlingen mellan partigrupper i Bryssel inletts.

Det har talats om demokrati i kris – och tonläget i detta val har minst sagt varit uppskruvat. Det är inte ovanligt i valrörelser, men detta har varit i sakfrågor där EU i verkligheten inte har något reellt inflytande. Detta gäller såväl den svenska kärnkraften som olika länders syn på abort. Om detta är givetvis europaparlamentariker fria att ha åsikter, men de kommer att fatta få viktiga beslut om dessa och liknande frågor.

I Sverige har polariseringen kanske framförallt synts mellan Centerpartiet och Kristdemokraterna. Ledande centerpartister har på olika sätt anklagat kristdemokrater för ”diktaturfasoner” – med ordväxlingar på partiledarnivå, i riksdagen. I spillrorna efter Alliansen som rasade efter valet i höstas har den forna vänskapen alltså förbytts till bittert motstånd.

Det är svårt att se att dessa partier om bara ett par år skulle kunna börja samverka inför valet 2022. På så sätt har Socialdemokraterna vunnit en långsiktig maktpolitisk seger. Vad vi nu har sett är en konflikt mellan liberala och konservativa/kristdemokratiska partier. Under många år har de borgerliga partierna hållit sams och jämkat sig samman. Så verkar inte vara fallet längre.

Det har alltså talats om demokratins kris i detta val. Vilket kan tyckas paradoxalt, eftersom detta är en av de största demokratiska valen i världen.  Finns det antidemokratiska krafter inom EU? Absolut. I EU-parlamentet har det redan tidigare funnits fascister (alltså riktiga fascister, som är stolta över att vara just fascister), riktiga gammaldags kommunister samt politiska företrädare som brukar beskrivas som långt ute på högerkanten.

Finns det antidemokratiska krafter, med undfallande mot Ryssland? Absolut. Historiskt har Ryssland alltid haft politiska kopplingar i närliggande länder. I Sverige under 1700-talet var det mösspartiet. Under 1900-talet var det kommunistpartiet (som mottog finansiellt stöd från Moskva). I dagens politiska landskap verkar undfallenheten för Ryssland finnas hos Sverigedemokraterna, även om de ihärdigt förnekar att så är fallet.

Om detta bör man vara medveten. Och vaksam! Men samtidigt är EU ett historiskt framgångsrikt demokratiskt fredsprojekt. Det föddes i ruinerna efter två världskrig och har gagnat Europa väl, såväl för fredens skull som för den ekonomiska utvecklingen.

Långsiktigt gagnas Sveriges och EU:s utveckling av ett mer sakligt tonläge. För när Sveriges statsminister varnar för att högerextrema partier tagit till makten, då är de närmaste exemplen på detta de nordiska grannländerna. Länder som i samtliga internationella jämförelser toppar mätningar om demokrati.

Länder som Norge, Finland och Danmark är våra vänner. Det gagnar oss alla med ett något sakligare tonläge.

Hemmets Vän 29 maj 2019

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare