Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Den goda krisen

Veckans kommentar Publicerad: 2019-05-29 13:47

I helgen samlas Equmeniakyrkan till kyrko­konferens i Jönköping. Det är ett spretigt samfund med god självkänsla och stolt föreningstradition som möts. Ord som mångfald, miljö och inkludering är starka ledstjärnor i Equmeniakyrkan. Men inom samma kyrka ryms samtidigt en stark bibeltrohet, klassisk väckelsekultur och evangelisationsiver. Ofta tillskrivs de västsvenska församlingarna det första – en mer pragmatisk, väckelsefrom kultur – medan Equmeniaförsamlingar i Stockholms- och Uppsalaområdet har mer högkyrkliga kännetecken. Samfundet hålls samman av medlemmarnas starka lojalitet mot sin kyrka och en väl utvecklad interndemokrati.

Sedan flera år är Equmeniakyrkan en krympande rörelse. Medlemsantal, församlingar och det totala antal människor som samfundet betjänar (medlemmar och människor som församlingarna möter i verksamheterna) sjunker stadigt. När bildarsamfunden Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionförbundet slogs samman till Gemensam Framtid år 2011 var antalet betjänande 141 000 personer. 2017 var det 117 500, en minskning med 22 procent.

Vid förra årets kyrkokonferens antogs en utmärkt verksamhetsplan med riktningsmål för att vända utvecklingen. Man skulle ”stödja församlingarnas förnyelse, utveckling och växt”. Det beslöts att under åren 2019 till 2022 ska antalet nya medlemmar öka och att 2022 ska ökningstakten vara 3 procent per år. Fram till 2025 ska 50 nya församlingar bildas – fler än sju per år.

Tyvärr var dokumentet just en vision. Här fanns inga strategier för att visionen skulle bli verklighet, ingen process kring ”hur”. Det är synd, för vad Equmeniakyrkan just nu desperat behöver är en tydlig, konkret plan för hur man blir en växande rörelse igen. Utmaningen är inte stora ord i fler dokument, utmaningen är hur en ny generation engageras och blir delaktiga i församlingslivet. Det kommer krävas modiga och stora förändringar, lokal samverkan med andra kyrkor och kanske samutnyttjande av varandras kyrkorum. Jag tror nyckelorden för en sådan process och att nå en ny generation handlar om tilltal, tillbedjan och musik. Man behöver också ödmjuka sig och lära av de växande samfunden Evan­geliska Frikyrkan och Hillsong/Pingst.

Att genomgå en kris behöver inte innebära slutet. Det är en utmaning som kan leda till nya möjligheter för Equmeniakyrkan.

Åke Hällzon


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Veckans kommentar

Det bästa vi vet är dialog med våra läsare
Kanon bra för kultur och människor
Församlingar kan inte ge vård – men vara barnens stöd
Han tonsatte vårt lands själ
Bristande demokrati gör mig orolig
Miljöpartiets kris speglar frikyrkans
Ring din riksdagsledamot!
Är risktagande del i en karismatisk personlighet?
När kylan slår till är mänsklig värme allt
Församlingarnas julkonserter för tron vidare


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies