Den goda krisen
Veckans kommentar Publicerad: 2019-05-29 13:47
I helgen samlas Equmeniakyrkan till kyrkokonferens i Jönköping. Det är ett spretigt samfund med god självkänsla och stolt föreningstradition som möts. Ord som mångfald, miljö och inkludering är starka ledstjärnor i Equmeniakyrkan. Men inom samma kyrka ryms samtidigt en stark bibeltrohet, klassisk väckelsekultur och evangelisationsiver. Ofta tillskrivs de västsvenska församlingarna det första – en mer pragmatisk, väckelsefrom kultur – medan Equmeniaförsamlingar i Stockholms- och Uppsalaområdet har mer högkyrkliga kännetecken. Samfundet hålls samman av medlemmarnas starka lojalitet mot sin kyrka och en väl utvecklad interndemokrati.
Sedan flera år är Equmeniakyrkan en krympande rörelse. Medlemsantal, församlingar och det totala antal människor som samfundet betjänar (medlemmar och människor som församlingarna möter i verksamheterna) sjunker stadigt. När bildarsamfunden Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionförbundet slogs samman till Gemensam Framtid år 2011 var antalet betjänande 141 000 personer. 2017 var det 117 500, en minskning med 22 procent.
Vid förra årets kyrkokonferens antogs en utmärkt verksamhetsplan med riktningsmål för att vända utvecklingen. Man skulle ”stödja församlingarnas förnyelse, utveckling och växt”. Det beslöts att under åren 2019 till 2022 ska antalet nya medlemmar öka och att 2022 ska ökningstakten vara 3 procent per år. Fram till 2025 ska 50 nya församlingar bildas – fler än sju per år.
Tyvärr var dokumentet just en vision. Här fanns inga strategier för att visionen skulle bli verklighet, ingen process kring ”hur”. Det är synd, för vad Equmeniakyrkan just nu desperat behöver är en tydlig, konkret plan för hur man blir en växande rörelse igen. Utmaningen är inte stora ord i fler dokument, utmaningen är hur en ny generation engageras och blir delaktiga i församlingslivet. Det kommer krävas modiga och stora förändringar, lokal samverkan med andra kyrkor och kanske samutnyttjande av varandras kyrkorum. Jag tror nyckelorden för en sådan process och att nå en ny generation handlar om tilltal, tillbedjan och musik. Man behöver också ödmjuka sig och lära av de växande samfunden Evangeliska Frikyrkan och Hillsong/Pingst.
Att genomgå en kris behöver inte innebära slutet. Det är en utmaning som kan leda till nya möjligheter för Equmeniakyrkan.
Åke Hällzon
Tyck till om artikeln
Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.
Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!
|