Gud berör mänskligheten genom det judiska folket

Den 14 maj 1948 proklamerade Ben Gurion Israels självständighet som stat i sitt gamla hemland. Israelvänner med förankring i Skrifterna såg i detta uppfyllelsen av årtusengamla löften om att Gud än en gång skulle återföra det judiska folket till Löfteslandet. I deras utsatthet känner vi för folket och ber om att de äntligen skall få komma till ro i sitt land efter en 2000-årig exil och 71 års kamp för sin överlevnad som Mellanösterns enda demokratiska statsbildning. Just nu vill jag ta upp israel­frågan ur ett annat perspektiv, som både ger oss en djupare förståelse för vad Israel går igenom och samtidigt förstärker vår motivation för att välsigna Israel, nämligen genom att lägga betoningen vid vad Israel betyder för Gud enligt profeternas samstämmiga vittnesbörd.

I Jesaja kapitel 44 talar profeten om Israel som Guds tjänare och trovärdiga vittne. ”Hör nu, du min tjänare Jakob, du Israel som jag har utvalt … Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta och förkunnat det? Ni är ju mina vittnen. Finns någon Gud förutom mig?”

Om vi höjer oss över medievärldens kortsiktiga bedömning av vad som händer från den ena dagen till den andra, så ser vi ett större perspektiv som visar att Gud, genom sitt förhållande till det judiska folket i olika avseenden, bevisar sin närvaro och suveränitet över mänsklighetens historia.

Marcus Ehrenpreis uttrycker det väl i orden: ”Det finns ledning i det som sker. De händelser vi upplever är visst icke episoder, lösryckta improvisationer, nyckfulla infall av enskilda tyranner eller diktatorer. De är fastmer länkar i en oöverskådlig kedja, som sträcker sig från evighet till evighet …” Det är icke våra små händer, som utstakar historiens väg, utan Guds stora hand. (Judisk Tidskrift 1939.) På så sätt är Guds historia med Israel det starkaste vittnesbördet om Guds närvaro och aktiva förhållande till den verklighet som vi tror oss kunna kontrollera. Det måste vara detta som Ludvig XIV:s judiske livläkare syftade på när kungen bad honom att ge ett bevis på Guds existens och svarade: Judarna, ers majestät!

Då handlar det inte om ett statiskt bevis om att ”Gud finns” som ett objekt någonstans i universum, utan om ett tecken på att Gud har ett aktivt förhållande till den verklighet som vi människor lever med. Den verklighet som jag då syftar på är vår upplevelse av mänskligheten som organisk entitet, jorden som vårt fysiska hem och historien där också vårt eget liv ingår som en del av händelseförloppet.

Bibelns vittnesbörd är att Gud just genom det judiska folket berör mänskligheten, jorden och historien på ett påtagligt sätt. Genom det judiska folket ikläder sig Gud mänsklig gestalt som juden Jesus från Nasaret.  Johannesevangeliet 1:1-14. Jesus, vår frälsare, avlad av den helige Ande, föds ur det judiska folket som en del av mänskligheten. Därför heter det: ”Frälsningen kommer från judarna.” Det judiska folket bär fram den utlovade Frälsaren. Därmed blir det judiska folket ett evigt vittne om Guds inkarnation i mänskligheten. Utan kopplingen till det judiska folket som ”Guds tjänare” i det avseendet har vi ingen grund för vår tro på Jesus som Människosonen, Messias.

På liknande sätt vittnar Israel genom att ta emot sitt land som en gåva i förbundet med Abraham, att ”jorden är Herrens och allt vad därpå är”. Genom att knyta förbundet med Israel till ett specifikt geografiskt område – ”Löfteslandet” – sätter Gud sin ägarstämpel på hela jorden. 2 Moseboken 19:5.Striden om löfteslandet visar, att landet representerar något mer än ett politiskt åtagande från Guds sida.

Striden om landet vittnar om Guds beslutsamhet att hävda sin suveränitet över jorden som sin skapelse. Joel 3:1,2. Det är genom att ständigt återföra folket till ”löfteslandet” som Israel blir det tydligaste vittnet om Guds äganderätt till jorden.

Det vi kallar historia har djupast sett en andlig dimension. Det kan se ut som om det är furs­tar och regenter, imperier och världsriken som kontrollerar den historiska utvecklingen, men det judiska folket är genom sin existens ett vittne om att Gud är historiens herre. Tusenårgamla löften får förr eller senare sin uppfyllelse genom att Gud på ett suveränt sätt låter tider och stunder skifta och samverka i ett komplext mönster, som i slutändan får allt att falla på plats, så som han förutsagt. Med Paulus måste vi uttrycka vår förundran och bävan: ”O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar! … Av honom och genom honom och till honom är allting. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, Amen.”

Det Gud gör, gör han för sitt eget namns skull.

Det är den kristna församlingens ansvar att profetiskt igenkänna Guds handlande med det judiska folket. Det är också församlingens uppgift att erkänna och proklamera detta som ett allmängiltigt vittnesbörd inför världen – att avtäcka det som ligger inbäddat som Guds handlande i historien över generationer och tusenåriga processer. Uppfyllelsen av Guds löften till det judiska folket är ett hopp för hela mänskligheten.

Sven Nilsson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt