EU ska vara lagom

EU behövs inte bara för fredens skull utan också för miljön och för vår välfärds skull. Men det innebär inte att EU ska bestämma allt. Både Centerpartiet och Kristdemokraterna bygger på Subsidiaritetsprincipen. Detta komplicerade ord betyder att alla beslut skall fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. Det är dock inte så gemene man uppfattar det när man pratar EU. Tvärtom. EU uppfattas som en stor, otymplig, kostsam och byråkratisk organisation långt borta från vanliga människors liv. Därför är det begripligt att Kristdemokraterna går till val på devisen: ”Make EU lagom again.” Man menar rätt, men det blir ju lite fånigt med svengelskan.

Efter två världskrig sökte Europa en ny väg. Kommunismen hade lika lite som fascismen svarat på Europas behov av en politisk värdegrund för sunda statsskick. Istället hade dessa båda ideologier varit drivande krafter bakom krigen. Europa behövde nya allianser och en ny politik. Kol- och stålunionen mellan Frankrike och Tyskland blev inte bara ett handels- och fredsprojekt utan en slags religions­politisk reformation, en återgång till kristna värderingar.

Reformationen stannade dock på ett politiskt plan. Det blev ingen andlig väckelse där kyrkorna fylldes igen. I ledningen för reformationen stod istället politiken. Denna nya politiska form av kristendom – kristdemokrati – lyfte människovärdet igen, som både fascismen och kommunismen, men även industrin och kapitalismen, ignorerat. Det var alltså kristdemokratin som lade grunden till EU. Med sin tro att kristna värden kan vara en garant för männi­skovärdet och därmed för fred byggdes kristdemokratin upp, särskilt i Tyskland, men faktiskt också i hela EU sakta men säkert.

I Sverige däremot överlevde socialismen långt efter freden. Det var först efter Olof Palmes död, 1986, som svenska socialdemokrater började kalla sig för social­liberaler. Vänsterpartiet lämnade sin blodiga kommunistiska historia fyra år senare, 1990. För dem tog det längre tid att förstå.

Med tiden kom EU inte bara att bli ett fredsprojekt. Fler frågor blev nationsöverskridande. Den fria rörligheten, handel, säkerhet, migration och så nu, miljöfrågorna. Till det, också de sociala frågorna, särskilt då EU-migranter från de fattigaste delarna börjat röra sig från land till land, arbetslösa, tiggandes utanför våra butiker.

EU behövs alltså, men EU ska vara lagom och EU behöver byggas på sunda värderingar. EU ska inte besluta om köksbordsfrågor, kommunala eller nationella frågor. Varje land, landsting och kommun, men också varje familj och individ måste också i fortsättningen få bestämma själva. Om inte det respekteras tydligare, riskerar vi att nationalismen vinner och därmed höga murar och staket mellan folk och länder.

Hemmets Vän 16 maj 2019

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare