Varför krav på bojkott?

Det finns vissa frågor som återkommer i den svenska debatten. Tröttsamma och svårbegripliga tankefigurer som inte verkar vilja släppa taget. En fråga är den återkommande diskussionen om skolavslutningar i kyrkan (som om det vore ett av den svenska skolans problem!).

En annan fråga som återkommer är bojkott av Israel.

Det finns ungefär 200 självständiga stater på jorden. Varför ska just Israel, av alla länder, bojkottas? Det är minst sagt svårt att förstå.

Ändå återkommer detta krav. I dagarna handlar det om Eurovisionsschlagerfestivalen som ska hållas nästa lördag i Tel Aviv. För några veckor sedan gick 171 artister ut med krav om att bojkotta Eurovisionen i Israel. I dagarna skrev kulturchefen på en av de större dagstidningarna under rubriken ”Stanna hemma från Eurovisionen, Lundvik”.

I uppropet från kulturarbetarna står det om apartheidpolitik och om att palestinier förvägras mänskliga rättigheter.  

Det är oklart om detta beror på okunskap, ointresse eller om det helt enkelt handlar om sedvanligt israelhat från vänster.

För knappt 20 procent av medborgarna i Israel är muslimer. Och det finns, mycket förvånande ur ett svenskt perspektiv, shariadomstolar i Israel, för familjerätt, som lyder under det israeliska justitiedepartementet. Det finns till och med representanter för Muslimska brödraskapets motsvarighet i parlamentet. På universitet finns bönerum för såväl judar som kristna och muslimer. Och så vidare.

Det är uppenbart att för den muslimska minoriteten i Israel föreligger mycket bättre förutsättningar för ett ordnat liv (ut­ifrån sina egna förutsättningar), med möjlighet att ta del av samhällslivet, än för judiska minoriteter i angränsande länder, eller kristna minoriteter för den delen.

Ändå återkommer kravet på att bojkotta Israel. Tidigare, med Ship to Gaza, krävdes det att Israel skulle öppna sina gränser till Gaza, trots kontinuerlig raketbeskjutning därifrån. Men även Egypten hade stängt sina gränser mot Gaza, trots att ingen raketbeskjutning hade riktats mot det landet. Men mot Egypten riktades ingen som helst kritik. Bara mot Israel.

Exemplen är många, och minsta gemensamma nämnare är just ett ensidigt fokus på att kritisera Israel.

Det hade ju också varit möjligt att vända på det, att framhålla att det är bra att Eurovisionen hålls i Israel, att fler borde åka till Israel, besöka landet, som ju är den enda stabila demokratin i området. Allt är givetvis inte perfekt. Men i jämförelse med sina grannländer vinner Israel i princip alltid, oavsett vilken måttstock som används.

Hemmets Vän 9 maj 2019

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare