”Vi behöver en balans mellan vila och aktivitet”

Vilka faktorer i vårt samhälle orsakar att så många människor, både yngre och äldre, blir sjukskrivna på grund av stress och psykisk ohälsa? Hur kommer det sig att så många människor far illa i vårt på ytan välmående land? Det är frågor som hälsopedagogen, föreläsaren och författaren Cajsa Tengblad ställde i en blogg nyligen omkring den psykiska ohälsan som växer i vårt land. Hon talar om att förebygga ohälsan, att ge människor redskap för att hantera livet när det blir tufft.

– Det är viktigt att fokusera på den psykiska hälsan, det handlar om att klara av vanliga påfrestningar i livet. Det vet vi: att livet är tufft. Jag jobbar mycket i skolor och även i ett projekt på Per Brahe-gymnasiet i Jönköping som stöds av Arvsfonden på 20 procent. Där frågar vi ungdomarna själva i årskurs två på gymnasiet vad som stressar och oroar dem, säger Cajsa Tengblad när vi talas vid på telefon.

Saknar redskapen

– Det viktigaste vi kan göra som vuxna idag är att ge våra unga redskap för livet. Många menar att egentligen är det inte den psykiska ohälsan som ökar. Det är beredskapsbristen som ökar, alltså att man saknar redskap för att hantera vanliga utmaningar i livet, som sorg, besvikelse och vad man gör med sin ilska. Det är egentligen ganska intressant: Man menar att vi sjukdomsförklarar vad som är vanliga utmaningar.

På diakonibloggen.com skriver hon om hur det ser ut just nu: att 80 procent av långtidssjukskrivningarna är stressrelaterade, att fyra gånger så många unga kvinnor som män drabbas av utmattningssyndrom och att 47 procent av föräldrar med hemmavarande barn under 18 år uppger att de inte hinner med allt som behöver göras.

– Jag tar upp fyra olika samhällsfaktorer som kan ställa till det för oss: Det är digitalisering, kommersialisering, det är nerdragningar och att det saknas resurser inom framför allt vård, skola och omsorg. Men också vad jag brukar kalla nedskrivningen eller devalveringen av människovärdet, fortsätter Cajsa Tengblad.

– Det tillhör livet att man ibland blir ledsen, arg och besviken. Frågan är vad man gör när livet slår till, för det gör det. Det är okej att bli ledsen, det är okej att bli arg och besviken. Bara vi lär oss att inte rikta ilskan så att vi börjar göra någon illa, vare sig oss själva eller andra.

Vad gör man? Vad är det för redskap vi har förlorat?

– Dels tror jag att vi behöver en realistisk verklighetsuppfattning, att livet är ungefär som, du vet, den där populära godis-biten – en hallonlakritsskalle. Det är en bild jag brukar använda på skolorna. Livet är verkligen både och, både härligt och besvärligt och ibland riktigt förfärligt. Men när man bara matar sig med sina filtrerade idealbilder tror jag att man får en ganska felaktig bild av vad livet är. Vi delar ofta med oss när livet är på topp. Men vi behöver bli bättre på att också våga prata om det som går sönder, skaver och är tufft i livet, fortsätter Cajsa Tengblad.

Sju kriser

– Att försöka vara lite mer ärlig om hur det faktiskt är. Det sägs att vi i genomsnitt går igenom sju kriser under ett liv. Frågan är om vi har beredskap för det? Beredskap kan se ut på många olika sätt. Det kan vara det supportsystem man har runt omkring sig av människor som kan fylla en viktig funktion. Allt från föräldrar, vänner, släktingar till elevhälsan. Det kan vara ungdomsmottagning, det kan vara vårdcentralen.

– Jag brukar säga: På samma sätt som det finns hjälp för brutna ben, så finns det även för själen, när den gör ont och går sönder. Det gäller att lära sig, skaffa kunskap om vart man vänder sig när livet är tufft. Sedan att verkligen göra det – att inte vänta för länge. När man får tankar på att göra sig själv eller någon annan illa, då är det jätteviktigt att söka hjälp innan det blir destruktivt.

– Man behöver ett team omkring sig som fyller olika funktioner. Man orkar inte bara prata elände, utan man behöver också människor som kan hjälpa en att se det positiva, vänner som man kan skratta med, som man kan hitta på roliga saker tillsammans med. Människor som ser en. Mår man riktigt dåligt kan man behöva vänner som ser till att man klarar vardagliga saker som att äta, fortsätter hon och stryker under att det inte handlar om psykiatriska diagnoser ”då man ofta behöver medicinering och samtal i kombination”.

Läs mer i Hemmets Vän nr 16/17 – 2019

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer