Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Gränserna mellan naturligt och onaturligt utplånas

Debatt Publicerad: 2019-04-04 16:17

Kulturradikalernas flåsiga normkritik utsätter just nu Sverige och den unga generationen för tidernas mest historielösa experiment. Trots allt yvigt tal om att politiken måste vara värdeorienterad i sina visioner för samhällsbygget har vissa lobbygrupper lyckats förlösa en förvirrad folkbildningskampanj för normkritik och gränsöverskidande försöksverksamhet utan varken perspektiv bakåt eller framåt.

Värderingar som representerar generationers ackumulerade erfarenhet om hur vi bör leva med varandra har till synes inget värde i vår nya värld. De demokratiska institutionerna tycks inte heller ha någon kontroll över vad som pågår ute i verkligheten. De låter sig istället utnyttjas av dessa hållningslösa folkbildare för att bryta ner människors intuitiva försvarsmekanismer i ett förakt för normer och värderingar med historisk evidens.

Genusflum och ovetenskapliga experiment med barns och ungas identitet sker utan insyn på våra förskolor och ungdomsmottagningar.

Det pågår ett normativt utplåningsarbete med utgångspunkt från att det inte finns några bestående värden, ingen sanning, ingenting är rätt eller fel. Gränserna mellan naturligt och onaturligt utplånas och reduceras till en fråga om känslomässig subjektivism. Alla har rätt att bete sig som tillfället ger vid handen.

Det vi ser belyser demokratins sårbarhet. Tyvärr har inte demokratin som folkviljans konstitutionella styrelseform något eget ideellt innehåll. Den blir ett lätt offer för modernismen som ”livsåskådning”.  Allt som har med rättsordning och värderingar att göra i en sådan kontext söker sin legitimitet endast i den allsmäktiga folkviljan. Varken skapelseordningen, mänskliga samlevnadsformer, estetiskt förhållningsätt eller moralisk ordning får någon överordnad betydelse i demokratiskt fattade beslut om hur man bygger det goda samhället.

Demokratin har tagit till sig en liberalistisk ideologi som i sin politiska form leder till en upplösning av samhällsgemenskapen genom att främja ett själviskt och individualistiskt levnadssätt.

Statsmakten har utnyttjat den situationen till att binda den enskilda individens lojalitet till sig själv, vilket har befäst en form av relation till staten som vi kallar statsindividualism. På den nivån känner inte individualisten något egentligt ansvarsförhållande varken till staten eller till sin nästa, man söker endast att få ut så mycket som möjligt för sin egen del.

Statsmakten å sin sida binder individen till sig genom gåvor och kontroll, under det att samhället i betydelsen av verkliga mänskliga relationer förlorar mer och mer av sitt innehåll, vilket leder till den moderna människans växande upplevelse av ensamhet, ångest, tomhet och meningslöshet.

Detta är det existentiella tillståndet i Sverige som nation idag.

Samtidigt konfronteras vi genom invandring med religiösa kulturer där verkliga relationer mellan människor betyder allt. De kommer knappast att socialiseras in i vårt individualistiska samhällssystem. Hellre bygger man sitt eget samhälle utanför majoritetssamhället.

Endast i en genuin kristen gemenskap känner de sig bekräftade i sin relationskultur, vilket förklarar att så många söker sig till just lokala kristna församlingar. Det som de då möter berör dem så djupt att Jesus blir svaret på deras gudslängtan och behovet av bekräftelse i sina nya omständigheter. Men det blir ett problem att samhället i stort inte vill bekänna sig till kristna värderingar.

Att erbjuda en sekulär integration är att ge dem en tom påse. Med den kristendomsfientlighet som utvecklats i Sverige har vi de sämsta förutsättningar att integrera nysvenskar. Deras egen gemenskapskultur har så mycket mer av verklighet i sig.

Med den modernistiska normkritik som nu skapar förvirring i människors relationer till varandra blir samhällsgemenskapen ett gungfly där ingen riktigt vet vilken tuva som bär. Att det här normkritiska projektet sammanfaller med hårda bud om klimaträttfärdighet som ingen människa lyckas uppnå skapar en känsla av otillräcklighet och brist på tillit i alla riktningar.

”Modernismen utmynnar i en självförintelse. Den fattar inte i sin förblindelse att det normativa utrotningskriget, det oavbrutna gränsöverskridandet ej kan fortgå utan obotlig skada.” (Tage Lindbom i boken Modernismen)

I det här läget finns det ingen anledning för kristenheten att stryka flagg och acceptera det modernistiska och sekulära konceptet – att det senaste alltid är bäst. Paulus uppmaning till församlingarna att inte leva som ”hedningarna” – de som inte känner Gud – är ett rop från himlen till svensk kristenhet. Vågar vi värdera en gudlös samhällsordning med samma insikt som den Paulus ger uttryck för: ”Deras tankar är tomma, deras förstånd är förmörkat. De är främmande för livet i Gud …”

Genom att praktisera vår identitet som Gudsrikes-medborgare, kan vi genom vår lydnad till Guds Ord och med den helige Andes kraft representera ett alternativ som inger hopp för uppgivna människor. Guds ord är både en uppenbarelse om livets yttersta mening och en praktisk vägledning som bekräftas av generationers erfarenheter.

Sven Nilsson


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Stödet för kristna värderingar ökar
Justitieministern bidrar till att genomföra SD:s migrationspolitik
Det bästa kristna kan göra för miljön är att vittna om Jesus
Statens medicinsk-etiska råd inkonsekvent om rätten till liv
Kristen tro måste få synas i det offentliga rummet
Vem företräder du?
Sund nationalkänsla kan inte vara fel
Kunskap och erfarenhet kastas bort
Fasta för klimatet
Låt prästers och pastorers intyg väga tyngre i konvertitärenden


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies