"Våga tro på något större"

– Det är väldigt mycket nåd, men jag vill också tala om tro: Att vå-ga tro på något större. Det är så Samuel Ljungblahd beskriver sin nya skiva Witness som kommer i slutet på mars. I april inleder han också en turné, Witness Tour, som på sätt och vis är större än något han gjort tidigare, trots att de bara besöker fem platser – Stockholm, Umeå, Uppsala, Jönköping och Göteborg.

Samuel Ljungblahd, 42, är kanske en av dem som framför allt satt svensk gospel på kartan. Med rötterna i den kristna tro som han fått med sig genom sin uppväxt i Frälsningsarmén i Umeå, har han som låtskrivare och artist gjort sig känd långt utanför kristna kretsar. Det är kanske därför Blixten & Co, ett av Sveriges största produktionsbolag med bland annat artister som Lisa Nilsson med flera, satsar på honom som deras första kristna artist någonsin.

Bryter ny mark

– Vi ska bland annat vara på Cirkus i Stockholm och Konsert-huset i Göteborg. De fem platserna är stora platser, och det känns stort också för min egen del. Jag har hållit på så pass länge, och jag behöver även för min egen del känna att jag rör mig framåt, också utifrån mitt professionella artisteri. Jag vill känna att jag bryter ny mark, att jag får sträcka mig lite mer. För mig själv känns det jättespännande, säger Samuel Ljungblahd, när vi talas vid på telefon.

Den nya skivan ”Witness” är hans femte album och har delvis ett nytt sound med fler influenser än bara gospeln. Jag frågar hur han tänkte rent musikaliskt.

Samma människor

– Mitt förra album, The Psalmists (2015), var ett tydligt gospelalbum, både textmässigt och när det gäller det musikaliska uttryckssättet. Det var liksom supertydligt. Men jag har hållit på med gospel länge, och det jag upptäckt under resans gång, särskilt under senare år, är att publiken som håller på med gospelmusik och blev liksom ”gospelfrälsta” på 1990-talet – är i princip samma människor som fortfarande håller på, fortsätter Samuel Ljungblahd.

– Så publiken blir äldre, och de som håller på med gospel blir äldre. Det är inte konstigt, men då är det lite svårt med föryngring. Så hur gör man? Utmaningen för mig själv blev att försöka lokalisera vad i gospeln som känns viktigt för mig. Det är både textmässigt och att sångerna måste vara sångbara, men också att jag som artist ska kunna leda och ”styra” ett rum med de här sångdelarna. Om jag har det från gospeln borde jag kunna klä upp det musikaliska på det sättet. Men den musikaliska kostymen skulle kunna vara lite vad som helst.

– Det har blivit ett projekt där jag försöker lyfta det som jag tänker är gospel vidare. Att klä upp funktionerna i gospeln i en lite annan musikalisk kostym. Det är som om jag haft en gryta där jag slängt ner lite olika musikstilar och ur den plockat en färdig skräddarsydd kostym. Förhoppningen är att det ska kunna fungera både för dem som tycker om gospelmusik men också för att nå en ny, lite yngre publik, säger Samuel Ljungblahd.

Läs mer i Hemmets Vän nr 11 – 2019

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer