"Jag vill göra Jesus känd"

– Nöden för de förlorade i och utanför kyrkan är mitt ständiga drivmedel, säger Tigleth Malkey, pastor i Hillsong men också riksevangelist – den förste i svensk pingströrelse. Han berättar om vägen från sin syrisk-ortodoxa uppväxt i Södertälje, om kallelsen i en tältkampanj med Birger Skoglund och om hur tankarna idag  hela tiden går till ett Sverige ”som behöver Jesus”.

Det var ett ovanligt steg som Pingst Ffs tog i början av januari, då Hillsongpastorn Tigleth Malkey, 37, presenterades som ny riksevangelist på de årliga pastorsdagarna i centrala Stockholm. Bara någon vecka senare förkunnade han i Västerås, då han talade om glädjen och friheten han fått i sin nya tjänst.

Ett fönster för den helige Ande

– Jag hoppas att ett fönster ska öppnas för den helige Ande, att nya människor tar klivet in i våra kyrkor, att väckelse och tro på Gud ska lyfta perspektiven. Där har Pingst varit generösa: Jag är främst tillgänglig för de 440 församlingar som finns anslutna till Pingst men är också fri att besöka församlingar oberoende av samfund. Jag älskar att bygga relationer, att få samtala med människor. Jag är förväntansfull, säger han.

Tigleth Malkey berättar att han är född och uppväxt i Sverige, i Södertälje, men föräldrarna och släkten kommer från Syrien.

– När jag var i 15-årsåldern träffade jag Charlotta, som idag är min fru. Hon var uppväxt inom finska Pingstkyrkan, och fram till dess hade jag aldrig stött på någon som var så tydlig med sin tro på Jesus. Det gjorde mig nyfiken på hennes tro. Jag följde med henne på möten men tyckte mest att det var konstigt – till exempel att de lyfte händerna och faktiskt sjöng med. Vi hängde ihop i ett och ett halvt år innan jag förstod att det var något mer än religion, fortsätter han och berättar om tältkampanjen i Södertälje där Birger Skoglund talade.

Kunde inte undvika Guds kallelse

– Men på tältmötet kunde jag inte undvika Guds kallelse. Det var där jag blev frälst som 17-åring. Det dröjde innan jag fick döpa mig – det krockade med min syrisk-ortodoxa uppväxt. Idag är det inte några problem, men då blev det en kamp inom släkten – frågorna fanns där: Vad är Pingstkyrkan? Vad är en frikyrka? På den tiden trodde de att pingstvänner var ungefär som Jehovas Vittnen – något som de senare förstod att de inte alls hade samröre med.

– Jag mötte Jesus så starkt att allt förändrades: Jag startade direkt en kristen skolgrupp, jag blev väldigt aktiv i Pingstkyrkans ungdomsgrupp och på min 18-årsdag lät jag mig döpas. Samma år gifte jag mig också med Charlotta.

Tigleth Malkey berättar om de följande fyra, fem åren som ”superaktiva”. Han anställdes på halvtid i Pingstkyrkan som evangelist.

Planterade ny församling

– Jag och min fru planterade en ny församling i Södertälje år 2007, Södertäljekyrkan. Det gjorde vi utifrån ett tilltal som vi hade fått från Gud men också utifrån goda relationer med Pingstkyrkan. Den församlingsplanteringen kämpade i fyra år. Det växte liksom inte, och jag ville lägga ner varje vecka. Jag trodde inte att det skulle vara så sjukt tufft att starta en kyrka, fortsätter han.

– Jag hade ett vanligt jobb, och jag och min fru fick alla våra tre barn under den period då det var som tuffast. Jag kände mig nästan deppig över att det inte gick så bra, jag tvivlade på Gud. Men år 2011 hade vi en gudstjänst med (förkunnaren och sångaren) Daniel Viklund. Där kom Gud in, och det var som ny luft under vingarna. Någonting hände, jag bröts ner och och under de månaderna som följde kände jag hur Gud hjälpte mig reda ut saker.

– Jag slutade mitt framgångsrika säljjobb för att bygga kyrkan på heltid. Då började vi också växa som församling, det var som en explosion. Vi växte från 20 personer till 60 personer det året. Det var egentligen 2012 vi blev Södertäljekyrkan på riktigt, fortsätter pastor Malkey.

Tillväxten fortsatte 2013, 2014 och 2015 – församlingen startade bland annat en förskola och en second hand-butik. 2015 hade de elva anställda och låg på toppen i pingströrelsens tillväxtstatistik. Det var då Tigleth Malkey mötte Hillsong-pastorn Andreas Nielsen vid den årliga Nyhemsveckan.

– Vi började tala om att nå Sverige tillsammans. Mitt enda intresse var att Jesus skulle bli känd och att Södertälje skulle få en stor kyrka. Om det var min kyrka eller någon annans kyrka – det spelade faktiskt ingen roll vad det stod på väggen. Så vi tog ett beslut om att ge bort hela kyrkan. Vilket var ett stort beslut i våra hjärtan, så klart. Det vi hade gjort i nio år skulle bara läggas i någon annans hand, fortsätter pastor Malkey.

Överlät kyrkan till Hillsong

– Vi tänkte att om vi blev en del av en etablerad kyrka skulle det underlätta för oss i Södertälje. Det året överlät vi hela kyrkan, förskolan och allt det andra till Hillsong, och hela församlingen med 150 medlemmar gick med där, och jag blev ansvarig för bibelundervisning, lärjungaskap och uppföljning.

Någon formell teologisk utbildning hade inte Tigleth Malkey, men han berättar hur han under de fyra tuffa åren hade avskiljt två dagar i veckan åt att på egen hand studera teologi.

– Jag hörde en pastor i USA säga: ”Det bästa du kan göra som pastor är att ge fåren mat så att fåren kan leda lammen”. Då tänkte jag: ”Wow, det där ska bli mitt signum.” Jag studerade på det sättet i ett antal år tills jag som anställd i Hillsong inte riktigt hann med det privilegiet. Sedan talar jag arameiska, som är mitt hemspråk, och det är släkt med hebreiskan. Jag hade på det sättet fått mycket gratis – jag kunde läsa grundtexten och upptäcka ordens betydelse, fortsätter han.

”Herre, här är jag”

– Nu under hösten har det vuxit fram en känsla hos mig – samma känsla som väcktes i det där tältmötet med Birger Skoglund, känslan av en ständig bön: Herre, här är jag – sänd mig! Det var det som Birger hade predikat om och det märkte mig för livet. Jag kan gråta när jag tänker på det – det är så verkligt för mig: Jesus kom in i det tältet och jag kände hur han kallade mig där och då. Den känslan jag fick redan då var ett ansvar för Sverige, säger Tigleth Malkey.

– Det låter kanske stort att säga så. Men när jag sitter i härliga, fantastiska möten får jag så ont i mitt hjärta när jag tänker på, att bara på andra sidan gatan blöder Sverige. Det finns så otroligt mycket behov, och här badar vi i Guds härlighet. Varför predika evangeliet för dem som redan har hört det tio gånger när det finns de som inte ens har hört det på riktigt en gång? Den här tanken har bara eskalerat hos mig, fortsätter han och berättar om samtalen med Andreas Nielsen och med pingstföreståndaren Daniel Alm.

”Gud, vad vill du?”

– Det har återigen gått fort. Jag är idag riksevangelist på halvtid och fortfarande anställd på halvtid i Hillsong. Sedan får vi se hur det utvecklas – förfrågningarna har varit helt överväldigande och responsen väldigt god. Jag känner mig hedrad av att få göra det.

– Sedan har jag frågat Gud: Vad vill du? Jag vill inte gå före honom. Jag har bett över året 2019. Det jag hör i min ande är att ett fönster ska öppnas för den helige Ande.

Har du talat med Birger Skoglund om det här? Han är ju evangelist …

– Jag har sagt till honom vid något tillfälle att jag blev frälst i hans tältkampanj i Södertälje, men nej, vi har inte samtalat mer om det. Jag sade när jag avskildes under pastorsdagarna att det känns stort att få gå i hans fotspår, att jag blev frälst under en sådan tjänstegåva, även om han aldrig har varit riksevangelist – han var anställd av Ibra Radio.

– Man kan säga ungefär som pastor Brian Houston brukar säga: Att det golv jag står på är det tak som han har byggt. Så tänker jag också när det gäller tjänstegåvor och människor med en kallelse – sådana som Birger: Jag hoppas få vara den som bygger det tak som nästa generation står på, säger Tigleth Malkey.

Eva Gustafsson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer