Det orimliga "julevangeliet"

Ett nytt julfirande står för dörren. Men frågan är berättigad också i år. Finns det bland oss en riktig medvetenhet om varför vi firar jul? Får julens djupaste budskap vara i fokus för oss?

Inför några förskrämda herdar för 2 000 år sedan uppenbarades världshistoriens mest revolutionerande mirakel. Dessa  herdar, lägst ner på den sociala samhällsstegen, så ifrågasatta att de inte ens fick vittna i en rättegång. Dessa valde Gud som trovärdiga budbärare för att berätta att fridsfursten blivit född, bland djuren i ett stall! En händelse så osannolik att vi idag knappt kan tänka oss den.

I det politiska och själsliga mörker som det judiska folket befann sig för drygt 2 000 år sedan fanns visserligen drömmen att fridsfursten Messias skulle komma och befria folket från den grymma romerska ockupationen. Idag råder för merparten av världens befolkning samma hopplöshet och uppgivenhet. Klimatförsämringen som redan skördar ofattbart lidande för många folk. Europas förvirrade beslutsångest att hitta barmhärtiga vägar att möta flyktingkrisen. Vårt eget lands vilsenhet att hitta en trovärdig regering.

Dagens upplysta människor står ofta svarslösa inför ödesfrågorna: Vad är meningen med livet? Vad väntar efter döden? Finns det ett evigt liv eller skottas vi bara ner i en grav, när det jordiska livet flytt?

Mitt i denna förvirring påminns vi att Gud valde det sår­bara, dödshotade barnets skepnad för att förmedla sin kärlek och sitt hopp till oss. Det fanns inte plats för honom på Betlehems hotell. Finns det plats för Gud, hans planer och omsorg i våra liv och samhällen idag?

Upprinnelsen till julens verkliga budskap går tillbaka till en pensionerad präst och hans ålderstigna hustru, Sakarias och Elisabet, som fick uppdraget att vara vägröjare. Vägröjare för fredskonungen som också vi så desperat behöver denna julhelg 2018. Den gamle prästen, en av kanske 20 000, fick i Jerusalem tempeluppdraget. Och tonårsflickan Maria och hennes fästman, träsnidaren Josef, skulle bära Gud själv på sina armar till vår räddning.

Forskare från landet, föregångare till Irak, använde dåtidens sökande att finna svaren på sina existentiella frågor. Genom att färdas dagar och nätter för att finna denna världens  räddare.

Det lilla nyfödda barnet blev ett hot mot den korrupte lydkonungen Herodes, ett sådant hot att han dödade oräkneligt antal barn i sitt maktbegär. Men hans planer kollapsade ändå.

Vad gör vi med fredskonungen idag? Något mer och annat än att pryda våra hem med stämningsfulla julattribut.

Vågar vi gå djupare än så och låta honom rannsaka våra hjärtan? Vem är jag? Vilka är mina planer? Vem styr mitt liv och bestämmer svaren den dagen då vi står inför evighetens port. Dagen då böcker ska öppnas, gärningar eller frånvaron av gärningar ska granskas.

Får han plats i våra liv och planer idag? Får han plats i vårt julfirande så att vi frågar oss: Är jag på rätt väg? Har jag rätt förstått mitt uppdrag som medmänniska för de bortglömda, de fängslade, de flyende, de materiellt välbeställda som behöver få en hjärttransplantation från ett stenhjärta till ett hjärta av medmänsklighet och värme?

Det handlar julen om. Ifall vi vågar bejaka miraklet som vänder upp och ner på alla våra perspektiv.

Hemmets Vän 20 december 2018

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare