Svag predikan ger svaga församlingar

Vi behöver stanna upp och rannsaka oss inför vad som gör att frikyrkorna upplever kräftgång och tillbakagång. Vi kan då knappast förbigå predikans betydelse om vi skall få se en positiv utveckling och församlingar som växer.

Sven Nilsson var inne på samma spår i sin debattartikel vecka 46 och jag tror att det är viktigt att vi ytterligare stannar inför såväl pastorsutbildning och tron på bibelordet som den karismatiska dimensionen. Här behöver vi se kopplingen och som Sven Nilsson skriver: ”Utan en större tydlighet i det avseendet riskerar förkunnelsen i våra församlingar att bli räddhågad och utslätad.”

En svag och försiktig förkunnelse är säkert en av orsakerna till tillståndet i församlingarna idag. Att det är så bör vi inte vara snabba att avfärda.

Naturligtvis finns det ett samband mellan predikan och tillståndet hos såväl den enskilde som församlingarna. Detta vet vi av erfarenhet genom kyrko­historien. Man får vad man predikar, kan man säga. Är predikan svag får vi svaga församlingar, är predikan kraftfull och andefylld får vi starka församlingar.

Vi behöver nog vara ärliga att tillstå att församlingarna idag inte är så kraftfulla så att de gör avtryck på människor, och då måste det till en förändring. En sådan är också möjlig om vi predikar på det sätt och de anvisningar som finns i Nya testamentet.

Jesus är själv vårt främsta exempel på hur predikan skall vara och framföras. Det heter om Jesus: ”för han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärde.” Matteus­evangeliet 7:29.

För att man skall kunna predika med auktoritet, måste man tro på Bibelns ord. Allt för många har försvagats i sin tro genom pastorsutbildningar, som blivit allt mer liberalt präglade desto mer tiden gått.

I dag finns det mycket av ifråga­sättande och mänskliga tankar kring bibelordet och hur det skall uppfattas. Detta underminerar tron och i sin tur påverkar det predikan, som i sin tur påverkar medlemmarnas andliga liv. Det är inte svårt att se denna kedja och resultatet i slutändan.

Tron på vad Gud har talat är alltså grundläggande, annars blir det mycket av människotankar. Vad vi behöver är alltså tilltal från Gud genom Guds ord. Detta är det som leder till sann omvändelse och ett sant Kristus­liv.

Efter att en människa har kommit till tro behöver man formas av predikan till helgelse. Detta är ett arbete som sker genom att predikan är verkande på ett sådant sätt.

Då Paulus skriver till Timotheus om hur han skall predika, skriver han följande: ”Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning.” 2 Timotheusbrevet 4:1-2. (Folkbibeln)

Lägg märke till vad Paulus skriver: ”tillrättavisa, varna och förmana”. Vi vet att det är för barnens bästa som föräldrar gör så, att inte göra det kan bli förödande för barnen. Precis som små barn inte vill bli tillrättavisade, varnade och förmanade, kan många kristna ha den inställningen. Men här får pastorn inte ge vika för vad församlingsmedlemmar vill höra, utan ge dem det de behöver höra. Detta är det som fostrar den kristne till att formas och utvecklas till en andlig människa.

Paulus visste om den fara som ligger dold här och han varnade direkt efter anvisningen till Timotheus att många vill ha: ”det som kliar dem i öronen.” 2 Timotheus 4:3. Det är uppenbart att det är många som idag låter sig styras av vad man vill höra i församlingarna. Man skulle kunna sammanfatta sådana budskap som att de är bekräftande.

Vad det djupast sett innebär, är att man vill höra att man duger som man är, inga förändringar behöver göras i det liv som man lever eller att helga sig efter omvändelsen. Om det är inriktningen i predikandet så blir resultatet att vi får kristna som knappast skiljer sig från de oomvända.

Man kan också säga att det ger resultatet att många blir ljumma kristna, något som Bibeln kraftigt varnar för, läs Uppenbarelseboken 3:15-16. Att ge bekräftande budskap i predikningarna till ljumma kristna, leder bara detta till att de befästs i detta tillstånd, när de i själva verket behöver väckas över det.

Vi behöver en kraftig upprättelse av predikandet, så att det som Paulus skrev till Timotheus, får vara vägledande. Det kommer att innebära en förändring som vi så väl behöver i en tid av försvagade församlingar.  

Holger Nilsson, redaktör, Flammor – profetisk tidskrift

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt