Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Utbildningen av pastorer ödesfråga för församlingarna

Debatt Publicerad: 2018-11-15 16:28

I den kris som friförsamlingsrörelsen levt med sedan 1970-talet har frågan om ledarskap fått stor uppmärksamhet. Både församlingsfolket och pastorskåren har känt behov av en fördjupad insikt om ledarskapets funktion i den kristna församlingen. Alltför mycket har man lagt vikt vid ledarskap som management – att få till och hålla ihop en verksamhet. Men det finns en annan dimension i att vara församlingstjänare och pastor. Hur förhåller vi oss till Jesu egna ord, att det är han som bygger sin församling? Hur leder Jesus sin församling fram till enheten i tron och hur formar han den till att vara ett uttryck för hans fullhet?

I ett apostoliskt perspektiv är svaret: genom den helige Ande och Ordets tjänst. Den centrala uppgiften för en församlingspastor är Ordets och bönens tjänst. Församlingen är den helige Andes gemenskap och Ordet är det incitament som får den troende att ”i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus”. Därmed blir frågan hur utbildningen av pastorer förhåller sig till Skriften som uppenbarelse och dess anspråk att vara det av Gud anvisade medlet för att forma livet i en kristen församling. Detta kommer att bestämma det teologiska innehållet som blivande pastorer för med sig in i sin församlingstjänst.

Idag formas utbildningen av pastorer inom samtliga samfund och kyrkor utifrån ett akademiskt betraktelsesätt där kristen tro och andlig erfarenhet förlorar sin egenart i ett filosofiskt och psykologiskt tolkningsmönster.

Det akademiska förhållningssättet till Guds Ord hotar att oskickliggöra blivande pastorer i deras funktion som Ordets tjänare. I förlängningen får församlingarna en förkunnelse där Ordet tömts på den verklighet som det gör anspråk på att beskriva – och även erbjuder som en troserfarenhet. Utan att man förstår förskjutningen i perspektivet över tid börjar de troende leva med en kristen livsåskådning istället för att ge sig till det spännande liv i den helige Ande som Guds ord målar upp för oss av nya troserfarenheter och nya erfarenhetsdjup i det vi redan tagit emot. För att värja sig mot Ordets utmaningar i dess beskrivningar av Andens nya liv anpassar man sina förväntningar till det mänskligt möjliga.

I en församling där Ordets förkunnelse förlorat sin karaktär av personligt tilltal kommer Ordets trosinnehåll att formaliseras i ordningar som ges sakramental status med risk för att Ordet självt därmed förlorar något av sin dynamiska funktion som förvandlande kraft. Ordningarna kan användas för att bygga kyrkosystem och estetiska bländverk som ger sken av gudsfruktan men saknar kraft. Detta är en av anledningarna till den sekulariseringsprocess som pågått inom kristenheten i Sverige under lång tid. Vi är därför dåligt rustade för att stå emot trycket från en omgivande kultur som präglas av liberal humanism och det vetenskapliga paradigmet för beskrivning av verkligheten.

Utbildningen av församlingspastorer är en ödesfråga för friförsamlingsrörelsen idag. Vad som sker på våra teologiska högskolor är i högsta grad en församlingsangelägenhet. Först och främst som en utmaning att be för alla som på något sätt bidrar till innehållet i själva utbildningen. Men också i att värdera innehållet i det som ges. Jag tror att de flesta arbetar med en uppriktig önskan att betjäna församlingarna men avståndet till verkligheten i de lokala församlingarna och myndigheternas krav på anpassning till akademisk standard gör arbetet med pastorsutbildningen till ett andligt stridsfält där de teologiska högskolorna måste kämpa för sin integritet som Ordets tjänare.

Att pastorsutbildningen mer och mer samordnas kring ett gemensamt koncept för flera samfund och kyrkor gör uppgiften så mycket mer ansvarsfull. Den frikyrkliga pastorsutbildningen måste våga vara ett korrektiv till den akademiska världens religionsfilosofiska idévärld. Den karismatiska dimensionen behöver få ett större utrymme i andlig vägledning och i mötet med de bibliska texterna under hela utbildningstiden. Utan en större tydlighet i det avseendet riskerar förkunnelsen i våra församlingar att bli räddhågad och utslätad.

Kristen tro är historiskt autentisk och dess andlighet är innehållsdeklarerad genom Jesu Kristi person. Detta måste en Ordets tjänare stå för och sedan låta Skriften tala för sig själv. ”Vi predikar inte oss själva utan Jesus Kristus som Herren och oss som era tjänare för Kristi skull.”

Sven Nilsson


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



. Johanna
2018-11-22 12:34
Blev glad av att läsa din artikel! En församling kan inte drivas som ett företag utan får växa fram genom ordet och bön. Visste inte att myndigheter har krav på pastorsutbildningarna.

Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Islam inkompatibelt med västerländsk demokrati
Var finns nöden för Sverige, Europa och världen?
Svag predikan ger svaga församlingar
Därför kan inte Israel förbättra situationen i Mellanöstern
Vänd tillbaka till tron på Gud – enda hoppet för Sverige
En dödens kultur söker breda ut sig över Europa
Ge pastorer och präster större inflytande i konvertitärenden
Markera mot Halloween-firandet
Israel – en demokratins oas
Varför denna trolöshet gentemot Guds ord?


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies