Ge pastorer och präster större inflytande i konvertitärenden

Präster och pastorer behöver få ett mycket större inflytande när det gäller att fastställa om en konvertit är genuin i sin nya tro. Deras åsikter och rekommendationer borde väga mycket tyngre än vad som är fallet idag. För några veckor sedan tog en ung afghansk man, nyss fyllda tjugo år, i Jönköping sitt liv. Efter sitt tredje avslag orkade han inte leva längre. Hans tro bedömdes inte av Migrationsverket vara genuin, trots att han var döpt och en flitig besökare på gudstjänster, språkcafé och andra samlingar i kyrkan.

– Han var öppen och tydlig med sin kristna tro, och fanns med i det nätverk med konvertiter som finns i församlingen. Men han levde hela tiden under stor press säger pastor Chatrine Carlson i tidningen Dagen.

– Vi har ju sett den här killen i vår verksamhet delta i våra aktiviteter. Var inte hans tro genuin, då är inte min tro genuin, säger Pingstkyrkans ordförande Ulrik Josefsson i samma tidning. I ett reportage i tidningen Jönköpings-Posten säger samme Ulrik: ”Jag känner en sorg, men också en konstruktiv vrede.”

När jag själv för någon vecka sedan kontaktade Migrationsverket, för några konvertiters räkning i min närhet som inte heller blir betrodda, fick jag ett långt svar med information om hur man tänker i bedömningsprocessen. Den text som jag läser är inte helt enkel att förstå. Jag får läsa flera gånger för att sätta mig in i vad denna myndighet menar. Det som stannar kvar hos mig är raderna som handlar om vittnesmål från pastorer där det står:

Skriftlig bevisning om konversionen, vittnesmål från pastorer, ett eventuellt dop eller tillhörighet till eller deltagande i viss kyrka, till exempel bibelundervisning, ger ett visst stöd för att en konversion ägt rum, men har inte för sig själv en avgörande betydelse för den enskildes ärende utan det måste utredas om konversionen är genuin och här blir en muntlig utredning oftast helt avgörande.

Ett visst stöd?! Över detta känner jag precis som Ulrik Josefsson; en ”konstruktiv vrede”. Med detta uttalande menar sig alltså Migrationsverket ha en större kunskap än präster och pastorer att fastställa om en konvertit är genuin i sin tro. Och detta trots att präster och pastorer har en mycket större kunskap om kristendomen, känt personen under längre tid (kanske flera år), många gånger träffat dem för personliga själavårdssamtal, och även sett ett deltagande i gudstjänster och andra sammankomster. Detta måste sägas vara mycket uppseendeväckande och omyndigförklarar Sveriges alla präster och pastorer. Vilken annan yrkesgrupp i samhället skulle man behandla på detta sätt?

De frågor som ofta ställs till konvertiter avslöjar också många gånger en religionsanalfabetism. Det här kan ju inte vara acceptabelt och värdigt ett rättssäkert samhälle. Vad skulle då vara lösningen? Jag tror att ett nära samarbete mellan Migrationsverket och präster och pastorer vore det idealiska. Varför inte tillvarata denna yrkesgrupps kunskap och redan ”insamlad information” som en grund i ett asylärende? Sen behöver Migrationsverket också finnas med som en utomstående part. Jag tror nämligen att deras medverkan också är viktig.

I samma intervju i JönköpingsPosten tar också Ulrik Josefsson upp frågan om de många unga afghaner som konverterat till kristendomen. Han menar att Migrationsverkets hantering är bristfällig.

– I det specifika fallet hanterades inte detta på ett sätt som var värdigt vårt samhälle. Vi är som land unika med vår analfabetism inom trons område. Här måste vårt samhälle ta ansvar och lära oss de här sakerna, säger han.

Josef Sjöberg

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt