Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Markera mot Halloween-firandet

Debatt Publicerad: 2018-10-18 16:10

Halloween är en förkristen hednisk företeelse som har sin upprinnelse framför allt bland folkslaget kelter. Dessa var ursprungligen från Mindre Asien, rent av från Galatien (nuvarande Turkiet). Kelterna omtalas i Europas historia första gången omkring 500 före Kristus, då de bebodde den dåvarande norra delen av Europa; trakten kring Donau och västra Tyskland. I Europa gick de under namnet ”gaeler” eller ”galler”.

Under en våldsam expansionstid utvidgade kelterna sitt område, väster ut mot Belgien och inte minst till Britannien, särskilt Irland, söderut mot Italien och Spanien och österut mot Mindre Asien, där de igen bosatte sig i Galatien. Efterhand kom Skottland, Wales och särskilt Irland att betraktas som hemvist för kelterna.

Kelternas religiösa fester, och livet i övrigt, leddes via ockultism och maktutövning av druider (prästkonungar). Rituella offer med växter, ofta mistel och tillagad mat, gärna bröd, var vanliga inslag, men även människooffer förekom (se Lindowmannen i Manchester, vars skelett upptäcktes 1984).

Stonehenge i England anses bland nutida sökare i ”keltism”, vara en i högsta grad verksam uppsamlare av magisk kraft. Här möts dagens moderna häxor och schamaner till seanser och rituella fester.

Kelterna firade skördefest och nyår den 1 november. Det var en hedniskt helig dag. Festen markerade slutet på sommaren och därmed dödens och höstens mörka inträde i naturen, vilket i sig betydde det nya livets början. I jorden, under de fallna löven, spirade färska lökar.

Vid denna tidpunkt på året menade man också, att slöjan mellan de levande människorna på jorden och de dödas värld (mellan inkarnationerna) var som tunnast. Kvällen före nyåret, denna ”heliga afton”, denna ”Hallow Eve”, alltså 31 oktober, hade man föreställningen att de döda, åtminstone de som dött under det gångna året, och andra, både goda och onda energier och andar återvände till jorden under ledning av livs- och dödsguden (ljus och mörker) Samhain. Han härskade både i kosmos och i underjorden. Den 31 oktober var således både alla levande och dödas afton. Den kallas också för ”Ancestor Night”, ”Anfädernas natt” eller ”Förfädernas natt”.

När de döda, samt andra energier och andar, kom hit till jorden denna afton, gällde det att å ena sidan tända ljus och eldar för de goda så att de hittade till de ställen där de var välkomna, identifiera sig med dem, blidka dem genom att se ut som dem, och å andra sidan för att förvirra de illvilliga och skrämma dem tillbaka på en gång genom att se värre ut än dem och hålla huset kallt.

Ljus, eld, blod, dödssymboler och mörker blandades. Vit och svart magi möttes, med övertag för den svarta magin. Druiderna tände stora eldar för att skrämma de farliga varelserna, exempelvis onda häxor som kom farande. Folk uppmanades att släcka hushållets egen eld och istället hämta ny eld från druidernas eldar för att skydda sig.

De som kom från andevärlden, kunde både ge gåvor inför det nya året, exempelvis löfte om ljusets återvändande efter hösten och vintern och god fruktbarhet det kommande året – eller hämta själarna hos dem som dog denna afton/natt, till och med kräva människooffer för det nya året. Det gällde förmåner eller förbannelser.

Här är grunden för vissa nutida barns frågor vid dörren kvällen före alla helgons dag: ”Godis eller bus”, ”Trick-or-treat” (”Spratt eller gåva”). Samhain var som sagt både livgivaren och liemannen. Så det förväntades respekt.

Den kristna kyrkans högtid, alla helgons dag, uppstod för att triumfera över den hedniska keltiska skördefesten. Och en tidig irländsk kristen sed var att tigga bröd i husen, och i gengäld be för själarna till de anhörigas döda. Så småningom skedde en sammanblandning, måhända ett ockult svar på ”förkristnandet” – även hedniskt heliga lundar och offerplatser hade huggits ner och ersatts med kristna kyrkor och gravgårdar – så att ”alla levande och dödas kväll” i det hedniska tänkandet, blev, lite ihopdraget: ”allhelgona­afton”, med andra ord Halloween.

På 1840-talet tog framför allt irländare med sig detta keltiska firande när man emigrerade till Amerika. I Amerika har det kommit att bli en stor högtid, även bland kristna och firas 31 oktober. Från Amerika har det ”amerikaniserats” sedan några år tillbaka, återvänt till Europa med ihåliga ”skallar” av pumpor, häx-set, hemska ansiktsmasker, liar, djävulsgafflar och gravstenar i plast eller trä. Vissa uppgifter gör gällande att det var ett företag med skämtartiklar som 1991 inledde lanseringen i Sverige. Ett reklamblad från en livsmedelskedja för några år sedan löd: ”Så samla dina spökkompisar och djävulsvänner till en äkta Halloweenfest och gör dig redo för en natt full av demoner.”

Det är alltså så de döda, mormor, pappa, syskon, kompisar skulle se ut om de återvände från de döda: Som spöken, benrangel och demoner!

Varför klär man sig då inte mer likt så kal­lade goda andeväsen och ”änglar” inom ockultismen, om man vill likna anhöriga och vänner som dött – och som nu menas går igen? Uppenbart är Halloweenfirandet för de flesta svenskar bara en oskyldig lek, utan någon som helst tanke på att det skulle ligga något annat bakom. Men varför ska mörker och det som är obehagligt lyftas fram? Är skräckupplevelsen besvärjelse mot inneboende ångest? Skojar man med döden för att komma ifrån ansvaret inför den verkliga döden? Ska Halloween ses som en nödvändig flykt från verkligheten? Svårbegripligt att svenska städer har börjat att ordnas som ”spökstäder” från 28 oktober till 4 november.

Nej, Halloween är inget annat än en gammal hednisk sedvänja som ingen bör ägna sig åt, allra minst en kristen. Död och ondska glorifieras. I skolan får barn lära sig att ta avstånd från våld. Och det talas ju så mycket om att värna barnen, att först och främst tänka på barnens bästa. I humanismens och frihetens namn erbjuds samtidigt dessa barn dödens och våldets symboler, i skolor, massmedia och samhället i övrigt. Dubbelmoral och aningslöshet, säger jag!

Hur stort vårt behov av fest än är här i Sverige under den långa och mörka hösten, är inte Hallowen ett bra exempel! Markera gärna, som kristen, i andevärlden och i samhällsdebatten mot denna hedniska barn-ovänliga afton. Men bemöt samtidigt lekande utklädda barn på ett kristet förståndigt sätt. Säg exempelvis vänligt, att du inte firar Halloween. Svårare än så brukar det faktiskt inte vara. Att försöka ”kristna” Halloween, menar jag däremot är fel väg att gå.

Sigvard Svärd


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Islam inkompatibelt med västerländsk demokrati
Var finns nöden för Sverige, Europa och världen?
Svag predikan ger svaga församlingar
Därför kan inte Israel förbättra situationen i Mellanöstern
Utbildningen av pastorer ödesfråga för församlingarna
Vänd tillbaka till tron på Gud – enda hoppet för Sverige
En dödens kultur söker breda ut sig över Europa
Ge pastorer och präster större inflytande i konvertitärenden
Israel – en demokratins oas
Varför denna trolöshet gentemot Guds ord?


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies