"Vi behöver alla möta Jesus"

– När man möter Jesus ansikte mot ansikte, vad kan man då göra? frågar Annahita Parsan, EFS-präst i Hammarbykyrkan utanför Stockholm, som idag leder en grupp med cirka 300 persisktalande konvertiter. Hon har ett dramatiskt liv bakom sig med flykt från hemlandet, från fängelse och misshandel men ett liv som också inneburit gudsmöten och mirakler.     

– Jag ber jämt: Helige Ande, kom över Sverige, säger hon idag.

Det är ingen okänd historia som Annahita Parsan berättar. Hon har talat om sin flykt över bergen till Turkiet i början av 1980-talet och senare också från sin make i tv-program som ”När livet vänder” och ”Malou efter tio”. Redan som 16-åring gifte hon sig och fick barn men hennes första man dog i en bilolycka redan innan hon fyllt 18 år. När hon var 20 år gifte hon om sig med en militär som visade sig vara kvinnomisshandlare.

En månad efter att hon fått sitt andra barn flydde de undan Khomeinis regim över Araratmassivet mot Turkiet – sonen tvingades hon först lämna i Iran och under vägen var hon nära att mista dottern. Det var där i bergen hon i förtvivlan skrek: ”Gud, var är du?” Trots allt överlevde dottern och de hamnade i Danmark. Där tvingades hon återigen fly, den här gången från den våldsamme maken. Men det var där hon också fick sin första bibel genom ett par som knackade på hos henne. Trots att hon inte ville tala med dem tog hon emot Bibeln.

Ställdes inför rätta

– Jag behandlade Bibeln som jag gjort med Koranen. När jag var i svårigheter pussade jag Bibeln och bad: ”Jesus, hjälp mig!” Och till slut insåg jag att det var Jesus som hela tiden hjälpte mig, berättar hon.

Sedan hon fått uppehållstillstånd i Sverige bestämde hon sig 1994 för att åka tillbaka till Iran för att hälsa på föräldrarna. Men väl där åkte hon fast och ställdes inför rätta.

– Domaren menade att jag hade flytt olagligt och att mitt svenska pass var falskt och därför väntade ett års fängelse. När han läste domen började jag be och gav ett löfte till Jesus: ”Om jag kommer tillbaka till Sverige lovar jag att följa dig och bli en kristen.” Domaren såg att jag grät och frågade varför. Jag svarade att jag har barn i Sverige, att jag ville tillbaka till dem. Han svarade: ”Blir du glad om jag stryker det här fängelse-året?” Jag trodde att han drev med mig så jag nickade bara. Jag fick böter men blev fri och fick även passet tillbaka, berättar Annahita Parsan.

– Jag var överlycklig. Två dagar senare var jag hemma i Sverige igen och dagen efter det gick jag till kyrkan och tände ljus. Jag sade också till mina barn: Nu är vi inte muslimer längre, vi är kristna. Det var det enda sätt jag kunde tänka mig, ingen hade förklarat för mig hur man blir en kristen. Först två år senare döptes jag.

Annahita berättar hur hon från den tiden fick flera profetiska hälsningar att hon skulle bli pastor eller präst. Men det var något hon inte kunde tänka sig.

Läs mer i Hemmets Vän nr 38 – 2018

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer