Kursändring i förkunnelsen

Det har skett en förändring under de senaste årtiondena när det gäller undervisningen på eskatologins område, alltså läran om de yttersta tingen. Denna omväxling har skett utan att den har varit tydligt uppenbar, utan det har skett mer eller mindre i det tysta. Därför är det viktigt att detta kommer i ljuset.

Man kan säga att i sommar har det skett vid några tillfällen. Under Nyhemsveckan var det ett panelsamtal då Jesu återkomst var ämnet. I det samtalet stod det klart att den gamla traditionella uppfattningen presenterades av Jack-Tommy Ardenfors, medan Ulrik Josefsson var talesman för den nyare. Det blev uppenbart i samtalet att Ardenfors och Josefsson inte hade samma synsätt.

Veckan efter hade Israels vänner konferens och vid en kvällssamling talade Dan Johansson. Även han lyfte fram i ljuset att ett nytt synsätt har kommit in i stora delar av kristenheten.

En av skiljepunkterna är att i det nya synsättet kommer det som kallas för uppryckandet, inte med som en levande sanning, det som Paulus beskriver i 1 Tess 4:17: Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren.

Detta är en levande sanning som många pastorer inte längre tror på eller omtolkar. Det är mycket anmärkningsvärt att denna bibliska sanning har trängts tillbaka.

Att de yngre pastorerna inte längre tror på ett uppryckande kan till stora delar tillskrivas att det har borttagits eller tonats ner i pastorsutbildningen. Det är bra att detta nu har kommit fram i ljuset och vi behöver därför en förändring på detta område.Jag vill hänvisa till två undersökningar som visar på att tron på ett uppryckande är stort om man ser i ett internationellt perspektiv. Den ena är gjord av pingstforskaren Keith Warrington. I sin bok Pentecostal Theology. A Theology of Encounter redovisar han hur hela 91 procent av världens pingstvänner tror på uppryckandet och att detta sker innan Guds domar kommer över världen.

Den andra undersökningen gjordes vid den tredje Lausanne-kongressen med en samling av 4 500 evangelikala ledare från över 190 nationer hösten 2010 i Kapstaden. I den undersökningen ser man att 61 procent av evangelikala ledare tror på församlingens uppryckande.

Alltså är de som inte tror på uppryckandet av de troende i en klar minoritet, att svenska frikyrkopastorer så skiljer ut sig från denna säger en hel del.

Att budskapet om Jesu tillkommelse i de flesta församlingarna har blivit något som sällan förkunnas, kan också kopplas till den utbildning som blivande pastorer genomgår. Inte heller får de pastorer som nu utbildas undervisning om Guds plan med Israel och det som han håller på att göra genom upprättelsen av landet och folket. Detta är det största tidstecknet på Jesu återkomst. Judarnas församlande till sitt land, som var en grundförutsättning som skulle ske innan Jesu återkomst, har vi nu i vår generation fått se.

Ser och förstår man inte det, är det inte heller att undra på om man inte lever i en tro och förväntan på att Jesus kan komma när som helst. Den profetiska förblindelsen är stor, lika stor som den kris som vi just nu genomgår i svensk kristenhet.

Holger Nilsson, redaktör Flammor– profetisk tidskrift

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt