Bryr Gud sig om Sverige?

Vi är förmodligen ganska många i vårt land som i dessa dagar undrar hur vårt en gång stabila och trygga samhälle så snabbt har krackelerat inom så många områden. Överallt oroas människor av att den trygghet och den tillit mellan människor som vi har vant oss vid har försvunnit. Vi som har växt upp  i väckelsetraditionen kommer ofta att tänka på bibelordet att vid den sista tiden skall ångest komma över folken och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån, (Lukas evangelium 21:25). Allt ifrån söndagsskolan och via ungdomsverksamheten förstod vi att det finns en skapare som har en gudomlig plan för sitt verk. Herre, visa mig din väg, och gör mig villig att följa den, var den heliga Birgittas dagliga bön. Bibelns budskap var att Gud hade en plan för varje människa och varje folk. Men var och en ville hitta sin egen väg i stället för den väg Gud hade utstakat. I både Gamla och Nya testamentet finns det många skildringar om hur profeterna varnade för Guds straff för den eller dem som bröt mot den gudomliga planen. Det är bara att läsa om Sodoms och Gomorras öde eller hela berättelsen om Noa.

Men då reser sig frågan: Gäller detta också i dag i vårt moderna elektroniska samhälle där vi är hopknutna i kommunikationsnät över hela klotet som ingen ens i de vildaste science fictionböcker kunde ana? Den ovanliga tryckande värmen som plågat oss i veckor, har den något samband med ett Guds straff? Frågan är egentligen omöjlig att ställa i ett så sekulariserat samhälle som vårt utan att bli betraktad som psykiskt sjuk eller efterbliven. För att nu inte nämna torkan som slår ut både djur och vegetation. Har det någon betydelse för vårt samhälle om justitieministern Morgan Johansson lovar att avkristna Sverige och inrikesminister Ardalan Shekarabi förbjuder alla värderingar utom de socialdemokratiska? Hur påverkas ett samhälle där elever på lågstadiet får besök av RFSL som berättar om att man kan vara född i fel kropp men låta operera sig för att hamna rätt? I det fallet verkar dörren vara vidöppen när det gäller att påverka elever, men att till exempel tacka Gud för maten är förbjudet.

Just nu är vi många som brottas med dessa existentiella frågor i tysthet. Tyvärr tycks det knappast finnas någon teolog eller kyrkoledare som har synpunkter på frågan om det som händer är Guds straff eller bara vanliga naturkatastrofer. Ibland säger även ateisten att naturen slår tillbaka på ett omoraliskt handlande. När jakten på ökade skördar leder till grödor som blir allt mer känsliga och lätt utslagna så tvingas vi konstatera att vi utmanar makter som är mäktigare än oss själva. När alla insekter som håller markens livsbetingelser i gång blir allt färre så är knappast elcyklar eller lovsånger lösningar på problemen.

Jag skulle vilja se allt vad landet har av kyrkoledare deklarera om man fortfarande tror att det finns en Gud som både kan trösta och varna. Om inte, så får väl stenarna i de nedbrända skogarna själva vittna.

Bert Stålhammar

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt