Varför behövs KD?

Kristdemokraternas kärnväljare är osäkra. Egentligen är det inte så konstigt. Partiet har gjort en långsam sväng mot höger, vilket medfört att partiets socialt engagerade slutat känna igen sig. Partiet har också i några sakpolitiska frågor valt att följa riksdagens majoritet istället för att gå sin egen väg, där kovändningen i migrationsfrågan blev droppen som fyllde misstrons bägare.

Detta är förstås oerhört bekymmersamt för partiet som ligger och kämpar runt fyraprocentspärren. Marginalen är inte stor. Det handlar om 30-35 000 röster, beroende på valdeltagande, jämfört med valet 2014 om KD skall åka ur riksdagen. Därför är det stor aktivitet just nu. Ebba Busch-Thor reser inte bara land och rike runt. Hon besökte Pingströrelsen sommarkonferens Nyhem för att möta väljare. Riksdagsledamöter sitter i telefon och pratar med pastorer. Närmast vädjande. Man gör allt för att vinna tillbaka sin bas. Men kommer man att lyckas?

Kristdemokraterna är egentligen mer än övriga partier ett värdeorienterat parti där värderingarna borde vara viktigare än makten eller eventuella allianser. I sitt partiprogram identifierar man fem grundvärderingar som har sin källa i den judisk-kristna berättelsen. Det är:

Människosynen – alla människors lika och omistliga värde

Ofullkomlighetsprincipen – alla kan göra fel, men det måste ändå finnas ”en andra chans”. En tanke som varje pastor skulle kalla nåd.

Förvaltarskapstanken – den urgamla idén om att människan inte är ägare av liv och natur utan förvaltare med mandat och ansvar att ge ”mer” vidare till nästa generation

Subsidiaritetsprincipen (ordet som nästan ingen kan uttala) är den kloka idén om ”rätt beslut på rätt nivå”

Gemenskapstanken är idén om att alla hör samman och att vi ska relatera till varandra enligt ”den gyllene regeln”.

Denna ideologi är större än sverigedemokratin, den är ju inte svensk utan global. Den fungerar lika bra i Israel och Indien som Brasilien. Den kopplar samman ansvar med frihet på ett sätt som den moderna liberalismen inte gör. Den bejakar kapitalism och marknad, men inte utan hänsyn till den svaga och utsatta människan. Den är konservativ men inte utan jämlikhet. Den tror på människans frihet, men inte utan gemenskap där familjen är den viktigaste byggstenen.

Den är varken höger eller vänster. Den är den tredje vägen, den smala vägens ideologi som kräver fingertoppskänsla i varje enskilt beslut, en känsla som Kristdemokraterna haft problem med den senaste tiden. Men bristande kompetens i partistyrelsen gör inte den kristdemokratiska idén sämre. Därför gör den osäkre kristdemokratiska väljaren klokt i att söka svaret på frågan vilka värderingar som ska leda landet istället för att fastna i enskilda sakpolitiska beslut som varit dåliga. Men det förutsätter att partiets ledning håller fast vid de kristdemokratiska värderingarna.

Hemmets Vän 26 juli 2018

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare