Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Barnens frimodiga rop banade väg för folkväckelsen

Veckans nummer Publicerad: 2018-07-12 15:25

I sommar pågår planering och inspelning av filmen Barfota Rop, en spelfilm om Roparrörelsen, som var en väckelserörelse i Sverige på 1840-talet. I Sverige rådde djup misär, dryckenskap och fattigdom. En miljon svenskar valde senare att utvandra till Amerika. Filmen handlar om olärda modiga barn och unga som fick en ingivelse från Gud att ropa om en förändring. Makthavarna i samhället gjorde allt för att stoppa deras rop och genom hård bestraffning lyckades de efter tre år tysta barnens rop. Det ingen anade var att i spåren av roparna växte en gräsrotsrörelse fram som ingen kunde stoppa och som banade väg för folkväckelsen- och friförsamlingsrörelsen.

Maria Wiklund, som är projektledare för filmen, och hennes man Henrik tycker det är viktigt att denna del av vår svenska historia inte glöms bort. 

– Det handlar om att upptäcka ett arv som kanske har glömts bort, säger Henrik. Lite svårsmält kanske för vissa, men vi tror att historien är viktig för vår tid idag. Underrubriken är: Modet hos barn och unga målar om Sveriges historia.

– Jag tror det är viktigt för Sveriges befolkning att se att kyrkan inte alltid har varit något som kommit ovanifrån. Ofta har vi en bild av maktens män som styr och ställer. Många gånger har Gud använt de svaga och små.

– Vi vill hedra dessa bortglömda hjältar. Samtidigt förväntar vi oss att Gud på nytt ska verka och använda dem som vi kanske minst förväntar för att förvandla vårt land. Ett bibelord som jag tänker på är: ”Herre, jag har hört budskapet om dig och jag bävar. Herre, ge liv åt ditt verk i våra dagar, låt det bli känt i vår tid. Tänk i din vrede på att förbarma dig.” (Habackuk 3:2)

Profetiska ord

– Vi vill lyssna till barnens rop, både från historien och de rop som ljuder idag, säger Maria. Ropen från barnen blev profetiska ord; Gud reste upp gudsmän som sedan reste upp kyrkan i vårt land.

Maria, Henrik och deras fyra barn bor i Göteborg. Henrik är lärare, Maria har jobbat deltid inom organisationen King’s Kids under de senaste tio åren. De är aktiva i Göteborgskyrkan.

– King’s Kids jobbar med att vara en resurs för församlingar, förklarar Maria. Vi har vissa värderingar som vi vill lyfta och sprida, en av dessa handlar om barnens andliga kapacitet. Att se dem, deras förmågor, att utrusta dem och göra dem delaktiga i missionsuppdraget.

– Detta har enat oss som föräldrar, fyller Henrik i. De är inte morgondagens församling, utan dagens.

Helt ny i filmbranschen är familjen inte. För några år sedan spelade man tillsammans med några andra familjer bibeldramer utanför Bohus fästning. Detta höll på i två somrar. Sedan talade Gud om multiplikation och då kom idén att gå från teater till film. Filmen Hjältar och Hjälparen gjordes.

Berätta om bakgrunden till filmen Barfota Rop?

– Vi startade för cirka sju år sedan när jag hörde berättelsen om Roparna, berättar Maria. Jag kände direkt i mitt hjärta att det här är en sådan dyrbar skatt som vi har i vårt land. Tänk om man kunde göra en teater eller film om detta. Men det har väntat på sin rätta tid. Det var först våren 2017 som jag tillsammans med mina döttrar började skapa en miljö för detta; vilka är huvudpersonerna, var ska den utspelas, hur ska handlingen vara med mera.

– Förra sommaren i samband med vår semester, satt vi på en restaurang och då säger vår äldsta dotter Lova: ”Idag fick jag inledningen till filmen.” Vi var tvungna att fråga kyparen om han hade ett block och en penna. Vi satt och skrev det ena bladet efter det andra när Lova berättade. Kyparen fick lite extra dricks eftersom blocket tog slut.

– Sedan började vi avsätta tid tillsammans. Hemma i barnens rum på kvällarna började vi att skapa ett filmmanus. Varje gång vi satte oss lades nya pusselbitar på plats. Vi förstod  snart att detta var Gud och vi började samla barnen från Hjältar och Hjälpare-filmen. Efter jul åkte vi upp till Sörgården i Värmland och började berätta för dem. Efter tre pass, en och en halv dag, hade vi hela berättelsen.

Läs mer i Hemmets Vän nr 28 – 2018


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Veckans nummer

Felaktig information spreds inför FN-möte
Fler misstänkta kan åtalas
"Tystnaden kan vara väldigt kreativ"
"Vi är för fixerade vid ålder"
De startar uppror som lyfter rätten till en tro
Fredssamtal i Sverige väcker hopp för Jemen
C redo trots "skambud"
"Här vårdar man hela människan"
"Jag tror att änglar finns"
"Hon var ett föredöme både som musiker och som kristen"


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies