De kritiserar Pridefestivalen

Det har gått en vecka sedan Claphaminstitutet kom med rapporten ”Det färgglada mörkret” där de granskat innehållet i Stockholm Pride ”och dess konsekvenser för folkhälsan”. Rapporten beskriver hur Pride tar upp företeelser som vanligen uppfattas negativt, såsom droger, sadism, smärta och prostitution och funnit att festivalen nästan genomgående visar upp en bejakande attityd. Reaktionerna är olika – en del debattörer förnekar att detta skulle vara ett hot mot folkhälsan, andra uttrycker sig betydligt mer positivt till rapporten.

Pride var från början en förkortning för en politisk gayorganisation i Los Angeles, Personal Rights in Defense and Education, som bildades 1966 men med åren har det blivit ett begrepp för demonstrationer som engagerat hbtq-rörelsen. De första Pride-liknande demonstrationerna i Sverige hölls 1971 i Örebro, Uppsala och Stockholm och samlade 15-talet deltagare. Under förra årets Stockholm Pride uppges cirka 45 000 personer ha funnits med i demonstrationerna och både företag och myndigheter ställer upp och bekostar seminarier, event och föredrag. I år samarbetar Stockholm Pride och Pride West i Göteborg med avsikten att binda samman landet i Pride-event från den 27 juli till den 19 augusti.

Granskar Pridefestivalen

Men få, om ens någon, har egentligen kritiskt granskat Pride-eventen förrän nu. De fyra företrädarna för Claphaminstitutet, Bengt Malmgren, Therése Ewert, Lars-Göran Sundberg och Per Ewert skriver i en replik till debattkritiker i Dagens Samhälle: ”Vår kritik mot Pridefestivalen gäller inte hbtq-personer som grupp, utan det innehåll i festivalen som vi ser är riskfaktorer för deras välmående. Det finns starka skäl för samhället att faktiskt ta moralisk ställning där männi­skors psykosociala hälsa riskerar att ta skada.”

– Pride-rörelsen har tidigare granskats ur historisk och ur sociologisk synvinkel men man har inte granskat de djupare motiven bakom, vad man faktiskt presenterar i Pride. Och det finns det alla skäl till, det är lite så vi känner. Det är ingen heltäckande granskning på något sätt men det är ett par stenar som vi har lyft och som var så viktiga att lyfta på, säger Therése Ewert till Hemmets Vän i ett samtal om bakgrunden till rapporten.

– Man skulle kunna förvänta sig av myndigheter som aktivt och ekonomiskt stödjer detta att de skulle kräva att få veta att det går i linje med folkhälsan, i linje med vad sociala myndigheter och folkhälsomyndigheter ut­ifrån forsking rekommenderar. Det är så oerhört mycket skattepengar som går in i det här maskineriet att det borde vara i allas intresse att få mer klarhet i detta som varit så dolt så länge, fortsätter hon.

Läs mer i Hemmets Vän nr 23 – 2018

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer