Världen i gungning - vi måste be

Jag har sett det förr och nu är det aktuellt igen: Vi måste be!

När jag kom till Kongo år 2002, fick jag starta med bön. Där var då en hemsk tid och den djävulska makten i form av övergrepp mot kvinnor, har inte ännu gett med sig. Jag hörde kvinnor berätta om vad som hänt dem, när de hade gett sig ut på fälten för att arbeta. Eller att de kanske fick nattliga besök då deras män mördades och de själva våldtogs på det mest förnedrande sätt.

Nu har helvetet hunnit till andra platser, Sydsudan, Frankrike, England, för att nämna några exempel. Kabul har utsatts för självmordsbombare många gånger.

Sverigebönen finns och det är bra. Är det tack vare den, som vi i vårt land har klarat oss ifrån självmordsbombare? Nu har en sådan utlöst sin förfärliga ödeläggelse i staden Kabul igen, med 70 personers död som resultat. Fasorna är obegripliga för dem som inte var med. I ett av radioreportagen hörde man kvinnor gråta hejdlöst och samtidigt försöka skildra det hemska som hade hänt.

Vi måste be. Vi har bett för Sverige. Vi har läst om behoven på sociala medier och i tidningsartiklar. Många har skrivit och uppmuntrat till förbön för landets gränser. Vi har bett för stats-och utrikesministrar, för partiledare, riksdag och regering. Det de gör är av gränslös betydelse.

Men nu vill jag uppmuntra till bön för hela världen. Vi måste be för Europa, för Ryssland, för Nord-och Sydkorea, för alla världsdelar, för presidenter, Tysklands rikskansler, för Kongo, för vår utrikesminister och för många fler och för mycket, mycket mer. I dag ser jag, i en dagstidning, siffror som är otänkbart höga. De handlar om förföljelse av kristna och de tål att upprepas: ”I genomsnitt 225 kristna mördas för sin tro varje månad, 104 blir bortförda, 66 kyrkor attackeras.”

Vi sitter förnöjda framför våra tv-apparater, medan kristna bröder och systrar, män, kvinnor och barn, attackeras på grund av sin tro. Vi uppfattar religionsfriheten som global, men det är den inte. Vi ber kvällsbön för familj och vänner, medan de kristna i Indien lider svårt. Där regerar hindunationalisterna och vill helst utrota kristen tro ur sitt land. Det tänkte inte vår statsminister, när statsbesöket gick av stapeln. Då handlade det om att göra stora affärer.

Vi vet att världen är i gungning. Vi vet att de fredsbevarande organisationerna i stort sett misslyckats med sitt uppdrag, kriget i Syrien har pågått i sju (7) år och ingen ljusning syns vid horisonten. Vad kan vanliga människor göra? Vi kan be, vi måste be. Bönens makt är stor, bönen rör vid hjärtan och besegrar onda makters planer och attacker. Men vi måste ”ställa oss i gapet” därför att det är fullkomligt nödvändigt.

Jag skriver till alla församlingsledare, till var och en som har som uppgift att leda människor längre in i sitt kristna liv. Till alla som har glömt sitt böneansvar och tagit på sig enklare uppgifter. Är det så, att vi kristna bekännare i princip sover trots de enorma utmaningar som finns i vår omvärld?

När jag var barn så sjöng man: ”Vi måste bedja mer, vi måste älska mer, vi måste lita mer på Gud, som seger ger.”

När du ber så håll fast vid löftesorden. Jesu löften om bönesvar är stora och hållbara.

Märtha-Greta Halldorf
Göteborg

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt