”Vi behöver en generös diskussion om religionsfrihet”

Religion har under senare år blivit en allt större del av den svenska samhällsdebatten. Det har märkts både i vårens politiska utspel inför riksdagsvalet i början av september, ett intresse för frågor som berör religion på olika sätt men också genom nya grupper och nya strömningar som förändrar samhället. Hur påverkar det vår syn på religion och religionsfrihet? Hur talar vi om det?

– Vi behöver en bra, öppen och i grunden generös diskussion om religionsfrihet, menar Marie Demker, samhällsdebattör och professor i statsvetenskap till Hemmets Vän.

Ett förändrat Sverige, där både främlingsfientlighet ska bemötas och nya grupper ska integreras, är något som professor Marie Demker talat om tidigare (Hemmets Vän april 2016) – det är frågor hon ägnat många års forskning åt. Ett annat ämne är religiös frihet – hur ska begreppet tolkas och förstås i en svensk kontext? Under det senaste året har också religion blivit något som diskuteras alltmer i politik och allmänt – men hur förberedda är vi? Och hur tolkar vi frågor kring religion och religionsfrihet? Jag frågar Marie Demker om hon är förvånad över de politiska utspelen kring religion under våren 2018.

– På ett sätt inte alls, eftersom jag tycker att det är följdriktigt. Sedan kan man alltid tala om förvåning över på vilket sätt frågorna har väckts. Jag är förvånad över attacken på religiösa eller konfessionella skolor. Det var kanske lite oväntat att det skulle bli en sådan jättesak, svarar hon.

– Men mer generellt sett har religionen under senare år i många former, allt från samhälleliga fenomen som böneutrop, klädsel, vad man äter och sådana saker men också i debatten blivit allt synligare, kommit upp till ytan helt enkelt. Debattörer, politiker och andra som syns i det offentliga rummet har varit mer öppna och tydligare med om de har en religiös hemvist eller om de inte har det och i så fall varför. Förr eller senare kommer då konflikten som ändå finns mellan å ena sidan en sekulär idé och en tanke­figur om att det offentliga rummet på något sätt skulle kunna vara fritt från religion. Och å andra sidan de religiösa uttrycken, de fenomen som finns i samhället.

Har vi svårare idag att tolka begreppet religionsfrihet än tidigare? Hur tolkas det i en svensk kontext?

– Vi har svårare att tolka religionsfrihetsbegreppet som skrevs in i Europakonventionen efter andra världskriget då det fanns en mer kollektivistisk idé om religion – religionen hade mer enhetliga offentliga uttryck. Men idag lever vi i en tid när vi dels har gått igenom en fas av olika former av sekularisering av egentligen hela samhället. Man kan tala om en avförtrollning eller en avmystifiering överhuvudtaget av samhället. Sedan har vi kommit tillbaka till en tid då religiösa fenomen dyker upp igen. Men nu dyker de inte upp på de sätt som de gjorde för 70 år sedan utan i mer intrikata eller individualistiska former. Då blir det också svårare att tolka vad som händer för många människor, särskilt de som inte själva är inbegripna i den religiösa, konfessionella eller mytologiska sfären.

– Jag tror att det behövs en bra och öppen och i grunden generös diskussion kring religionsfriheten. Hur vi ser på den och vad vi tycker är viktigt och där det finns ytor som vi tycker är problematiska och hur vi kan respektera dem. Just nu är det bara en konfrontation.

Hur bemöts utspel som exempelvis Socialdemokraternas om konfessionella skolor?

– Det finns faktiskt en ganska bred gruppering i samhälls­debatten som egentligen inte tycker att det här är så viktigt. Jag syftar då på grupper som på olika sätt är involverade i debatten om samhällsutvecklingen, både politiskt och på andra sätt. Man tycker rent allmänt att religionsfriheten har en stark förankring och när Ardalan Shekarabi och Anna Ekström går ut med det här har de sina skäl. Frågan är inte så viktig och man räknar med att religionsfriheten ändå är en så stark mänsklig fri- och rättighet.

– En annan grupp ser detta som mer oroande, och där skulle jag nog vilja inkludera mig själv. Där jag och många andra uppfattar att vad som närmast är attacker på religionsfriheten får gå förbi utan att man tar upp den till diskussion. I ett sådant klimat riskerar det att bli ett långsamt accepterande av en inskränkning av religionsfriheten. Det är viktigt, tror jag, att diskutera det i en öppen och tolerant anda, inte som en konfrontation.

– Först behöver man uppmärksamma debattörerna på innebörden och konsekvenserna av vad de säger. Jag tror inte att de riktigt inser det. Jag tror att det här är ett område där människor, särskilt i Sverige och i Norden, är rätt okunniga. Vi har haft en protestantisk tradition där vi å ena sidan har en utbredd statskyrka och å andra en ganska diskret religiös tradition under senare år.

– Om man kan få upp innebörden i det de säger och konsekvenserna av det på bordet kan man föra en kort men viktig diskussion kring det och det tycker jag att man bör göra. Och låta båda sidor tycka till.

Läs mer i Hemmets Vän nr 16 – 2018

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer