Tafatt svensk mediesorg

I Sverige har vi ett komplicerat förhållande till döden. Svenskar i allmänhet talar sällan om döden med varandra och lika sällan tycks vi reflektera över livets förgänglighet. När döden dyker upp blir svensken lätt lite obekväm. Vad ska man säga när man möts? Kanske beror det på att gemene man saknar ord för liv och död. Den som inte lever i en kristen församlings­gemenskap är oftast inte van vid att reflektera över livsfrågor, livsmening och död.

Den här osäkerheten tar sig olika uttryck. Vi väntar till exempel längst i hela världen med att begrava våra avlidna släktingar. Innan 2012 i genomsnitt sex veckor. Året därpå ändrades lagen och man ska nu begravas inom en månad. Förra året väntade vi i 19 dagar – fortfarande världsrekord. Det är som att vi inte riktigt vill låtsas om att döden finns. Begravningar får snällt trängas med allt det andra som ska hinnas, de kan i alla fall inte ske i närtid.

I veckan har mycket av medierapporteringen kommit att kretsa kring döden. Ingvar Kamprad avled och den fruktansvärda terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm är åter aktuell. När döden ska avrapporteras i svenska medier blir det lätt lite krystat. Många skribenter saknar ett språk för de stora, existentiella livshändelserna och de ord vi har används ovarsamt. Aftonbladet satte rubriken ”Ingvar Kamprad är död: Så sörjer svenska kändisarna”. Smålänningens rubrik var ”Ikeaanställda sörjer”. Men är det verkligen sorg de upplever? De kände ju inte Ingvar Kamprad.

En sorg kan knappast rubriksättas. Den kan inte fångas i ett nyhetsinslag eller ens en artikel. Att gå igenom sorgen efter någon som dött är en lång kamp, ett djupt personligt arbete och det pris vi betalar för kärleken. Inte sällan blir vemodet en nära följeslagare, kanske som ett uttryck för vår längtan efter det som en gång var helt.

Att sätta ord på döden, sorgen och vemodet är svårt, men den kristne har djupa källor att ösa ur. I den kristna sångskatten finns texter om död och hopp som håller att slita på ett helt liv. Och den som söker ord för bön i dödens närhet kan läsa Psaltarens sorgepsalmer. Här får vi upptäcka att vi blir mer levande när vi har ett språk för döden, då fördjupas livet.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar