Ebba Busch Thor och Gösta Berling

För ett par veckor sedan avslöjades i tv att Kristdemokraternas unga partiledare Ebba Busch Thor minst av allt var väl bevandrad i den svenska litteraturskatten. Selma Lagerlöf och August Strindberg var okända storheter hos denna unga partiledare. Många i det offentliga rummet förfasade sig över hennes brist på bildning medan andra skyllde på skolan, där eleverna tycktes få nöja sig med Blondinbellas blogg och liknande alster. Ingen tycks däremot ha funderat över om denna kunskapsbrist i vår litterära produktion har någon betydelse i det ansvarsfulla arbete en toppolitiker har att ansvara för.

Under hösten har vi hört statsministern då och då uttala att han bara är en enkel svetsare som varit naiv inför de problem en stor migration skulle medföra. Liberalernas ledare Jan Björklund försvarade sin passivitet inför Nyamko Sabunis engagemang för förtryckta invandrarkvinnor med att han inte förstått vad hon menade.

Kanske är det så att den som inte har läst och begrundat djupen i de mänskliga gemenskaperna i den klassiska litteraturen saknar den referensram som är nödvändig för att förstå och tolka dagens skeenden. Tidens tecken blir osynliga och att varje människa får skörda det man sått är okänt. Vishet är en kombination av erfarenhet och kunskap. Jag har mött högt bildade akademiker som aldrig lyckats förstå någonting av tillvarons mysterier och människor med ofullständig skolgång vid vilkas fötter jag gärna suttit och lyssnat. Jag minns särskilt stenhuggaren och baptisten Harald vid vårt sommarviste i Bohuslän. Han högg kantsten och tjänade kanske 30 kronor om dagen. Dessutom skötte han sin gamle skröplige far. Varje gång vi stötte ihop vid bryggan frågade han om jag hade  några bra böcker att rekommendera. Sen berättade han om sina inköp på bokrean. Det var böcker om universum, skapelsen, framtiden, medicinska genombrott etcetera. Ofta ställde han frågor till de lärda pastorerna som sällan hade några bra svar. Man ville hellre prata om makrillfiske.

I och med reformationen blev svenskarna ett läskunnigt folk. Luthers lilla katekes blev både en bok där man tränade sin läsförmåga och internaliserade den kristna etiken. När väckelserörelserna bröt fram under 1800-talet var läsning så viktig att de ”väckta” kallades läsare. Kolportörer sålde kristna böcker och många nya tidningar och bokförlag startades. Så småningom kom arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen i gång och skapade bibliotek och bildade studieförbund dit alla var välkomna för att studera. Bibeln blev landets mest spridda bok och många följde bibelordet ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall allt annat tillfalla er”. Bibeln betraktades som Guds heliga tilltal till oss människor.

Jag tror att det är läge för alla dem som fortfarande kan sin bibel att tipsa våra politiker om några passande bibelställen för att bli än mer framgångsrika i sina viktiga värv.

Till Jan Björklund ställer jag sålunda frågan: Hur länge skall ni halta på båda sidor? (1 Kungaboken 18:21) Statsministern bör läsa om Mose och hans ledarskap. Moses svärfar Jetro säger till honom att ”ditt sätt att arbeta är inte bra”. Din uppgift är att ”upplysa folket om stadgar och bud och visa vilken väg de skall vandra.” (Andra Mosebok 18)  Till sist ett gott råd till Ebba Busch Thor: ” Ställ dig mitt bland de gamla och tag till dig deras kloka ord” (Syraks bok 6:34)

Bert Stålhammar

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt