På söndag är det 40 år sedan fångenskapen i Ryssland

Det är på söndag exakt 40 år sedan som de släpptes efter fem månader i sovjetiskt fängelse efter att ha tagit in biblar i Sovjet och försökt smuggla ut information. Bibelsmugglarna Nils-Erik Engström och Bengt Sareld berättar för Hemmets Vän om de dramatiska månaderna 1977, om uppmärksamheten från en hel värld och om kampen med att bearbeta minnena.

– Jag betraktade Sovjet som ett enda stort fängelse där du inte fick ta emot maten, Guds ord. Som kristen var jag skyldig att i det läget hjälpa mina kristna medmänniskor, säger Nils-Erik Engström när vi möts en höstdag på en restaurang för att tala igenom vad som hände de där månaderna för 40 år sedan.Den 10 november 1977 sattes hantillsammans med kamraten Bengt Sareld på ett tåg tillLeningrad (Sankt Petersburg). Med till tåget finns runt 15-talet KGB-tjänstemän som sedan vaktar dem under dagen de väntar i Leningrad på tåget som ska ta dem till Helsingfors. Nils-Erik Engström berättar också hur de, när KGB lämnar kupén efter Viborg på väg till Finland sett två soldater med bajonettförsedda gevär som stod i gången utanför. Den 12 november var de hemma i Sverige igen efter fem månader i sovjetiskt fängelse – en händelse som uppmärksammades globalt och som satte ljuset på den förföljelse och det förtryck som mötte sovjetiska kristna och andra oppositionella. Men som också diskuterades livligt i svensk press – där de också fick utstå mycket kritik.

Ville stödja sovjetiska kristna

Tio år tidigare hade Slaviska Missionen (numera Ljus i Öster) till FN:s generalsekreterare U Thant lyckats överlämna dokument från ryska kristna om situationen i Sovjet. Organisationen hade grundats redan år 1903 av den äventyrlige Rysslandsmissionären Nils Fredrik Höijer med speciellt fokus på öst, ett fokus som man sedan fortsatt att upprätthålla under organisationens mer än 100 år.

Nils-Erik Engström berättar hur han själv kom med i en grupp på 30, 40 kristna unga som arbetade för att stödja sovjetiska kristna genom inte minst bibelsmuggling.

– Jag var som ung ganska långt åt vänsterkanten. Men så fick jag tag i Rickard Wurmbrandts bok Torterad för Kristi skull, jag skulle gissa att det var runt 1968, berättar han.

– Det väckte min insikt om att det kunde vara ganska illa i kommuniststaterna om du var en kristen. För mig var det självklart, det som Jesus talade om när den onde frestade honom i öknen: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun. (Matteus evangelium 4:4) Fick man inte av Guds ord skulle det bli ett slags svältdöd, förstod jag. Man behövde ordet för att kunna leva som kristen, för att kunna utvecklas. Det var huvudskälet till att jag ställde upp.

Bibelspridning under Skid-VM

Nils-Erik Engström berättade hur det började med att han var med och spred biblar till deltagare och besökare från öst före och under Skid-VM i hemstaden Falun 1974. Så fick han frågan om han ville följa med till Berlin med litteratur. Han berättar om den dramatiska resan genom Västtyskland och till den då tudelade staden.

– Då behövde man inte visum för att besöka Berlin – bara man höll sig till de anvisade genomfartslederna. Men vi avvek från vägen, säger han och berättar hur de tog sig till ett hus i de norra förorterna – bara några hus från den ryska garnisonen – för att möta en östtysk troende som sedan skulle ta litteraturen in i Sovjet.

– Vi visste egentligen inte hur farligt det var. Vi hade fyllt golvet i minibussen med litteratur och han fick bland annat tre stora kartonger med biblar. Men jag glömmer inte hur han spände blicken i mig och sade: ”Är det allt du har?” Han tog ju långt större risker än vad vi gjorde. Den blicken, de orden blev som en kallelse för mig. Jag förstod att det här var vad jag skulle ägna mig åt.

Det var i maj 1977 som Nils-Erik Engström och Bengt Sareld gav sig av på den ödesdigra resan till Sovjet. Till att börja med gick allt bra, Nils-Erik berättar hur de träffade olika kontakter och distribuerade den litteratur de hade med. I Kiev träffade de ledarskapet för den underjor-diska Pingströrelsen tillsammans med ett par japanska pastorer, som Bengt Sareld skulle tolka från engelska till ryska, i en av förorterna till staden och Bengt beskriver hur man hade organiserat allt för att på allt sätt undvika KGB. Men det var på vägen tillbaka som de åkte fast i tullen i Brest.

– Om jag minns det rätt var det halv sju på kvällen den 5 juni. Halv ett började de borra hål i vår bil, halv fyra fick de fram de första litteraturdelarna som vi hade med tillbaka. Det var ett rejält paket med papper – jag bedömer att det var minst 2 000 sidor, fortsätter Nils-Erik Engström.

Läs mer i Hemmets Vän nummer 45 – 2017

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer