Får vi välfärd för pengarna?

Förutsättningen för att landet ska fungera är att medborgarna betalar skatt. I gengäld får vi gemensam utbildning, vård, infrastruktur, omsorg och mycket annat. Det vi betalar in ska ge oss trygghet, det är grunden för att systemet ska fungera. Denna ekvation brukar kallas samhällskontraktet och om det är de svenska partierna i princip helt överens. För att vi medborgare ska vara villiga att skatta är det viktigt att vi uppfattar att vi får valuta för pengarna.

I början av veckan blåste det friskt kring ordföranden för landets största företagareorganisation, Svenskt Näringslivs Leif Östling. Han har värdepappersföretag på Malta där rika utlänningar lagligt bildar bolag med väldigt låg skatt. När Uppdrag Granskning konfronterar Östling frågar han retoriskt vad han får de 20 till 30 miljoner han faktiskt årligen betalar i skatt i Sverige. Han upplever alltså att samhällskontraktet inte ger valuta för pengarna.

Många ledarsidor har i veckan förargat sig över vad man anser vara Östlings bristande moral. Frågan blir väl då om tyckarna själva följer samma linje? Betalar de tillbaka ränteavdraget banken gör? Väljer de att inte dra av resorna till jobbet? Struntar de i att ange avdrag för fackföreningsavgiften? Alla ska naturligtvis följa lagen, men moral är snarare en fråga om att ge av sina redan skattade pengar till välgörenhet eller till sin kyrka. När vi gett det vi är skyldiga kejsaren har vi ett fritt val att ge med hjärtat.

Östling smiter inte från skatten, han betalar stora summor, ej heller gör han något olagligt. Det är snarare så att han, på samma sätt som den som gör ROT- eller RUT-avdrag i deklarationen, utnyttjar sin rätt att sänka sin skatt, om än med betydligt högre summor.

Hans fråga om vad han får för skattepengarna må vara eländigt formulerad, men är samtidigt en berättigad fråga. Vi är inne i en frustande högkonjunktur, de som är arbetsföra och födda i Sverige jobbar, statsskulden är låg och skatteintäkterna rekordhöga. Ändå är pensionerna penibelt låga, äldre har svårt att få pengarna att räcka till. Köerna till läkartider och operationer ökar, trots att vi lägger mest pengar i Norden på sjukvård. Polisens resurser är inte tillräckliga för ens grov brottslighet och gängvåldet i stor­städernas ytterområden eska­lerar. Nog kan man fråga sig vad man får för pengarna?

Det som i förlängningen undergräver skattemoralen, och därmed välfärdskontraktet, är nog inte så mycket direktörernas miljoner på Malta. Det är snarare när stat och kommun inte klarar av att förvalta de pengar folket betalar in och ge tillbaka till medborgarna vad de har rätt att kräva. Vi ska betala skatt i Sverige, men vi har också rätt att fordra visst mått av välfärd tillbaka.

Hemmets Vän

9 november 2017

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare