Riksbankens storebrorsöga

”Storebror ser dig” är ett uttryck som vi svenskar vant oss vid under ett antal år. På alla möjliga sätt med övervakningskameror, GPS-information via mobiltelefonen, som visar var varje mobiltelefonägare befinner sig, alla våra inköp så fort vi använder kontokort, som kartlägger våra köpvanor. Listan kunde göras lång. En del av övervakningen är nödvändig för vår säkerhet och trygghet, men när den blir alltmer omfattande så växer oron. Riksbankschefen Stefan Ingves senaste utspel att placera alla svenskar i ett jätteregister, som visar alla våra ekonomiska tillgångar och skulder har redan givit kraftiga reaktioner.

Svenskarna lånar som aldrig förr och Riksbanken blir alltmer oroad över hur mycket vi lånar, i många fall kanske över våra tillgångar, speciellt i perspektivet att räntan förr eller senare kommer att stiga. Hur klarar det enskilda hushållet detta, när kanske lägenheter eller villor man lånar till hamnar uppemot tio miljoner eller mer i storstadsområdena. Vilka löner och livsmönster krävs då för att få livet att gå ihop. Finns det en medvetenhet och en beredskap hos de flesta låntagare för kärvare tider?

Riksbanken är med rätta oroad över svenska folkets växande låneskuld. Men från det till att fundera över möjligheterna att skapa ett jätteregister där alla våra tillgångar finns lagrade, finns det all anledning att känna oro över, även om man säger att i inledningsskedet ska inte den enskildes identitet kunna spåras.

Många minns sketchen med Hans Alfredson ”Mitt namn är Karl Nilsson” om mannen som fanns på äldreboende och inte litade på banken utan hade sina sparade pengar i madrassen, men litade inte heller på det, utan stoppade för säkerhets skull madrassen i bankfacket.

Då skrattade vi åt sketchen. Idag kanske oron över insyn i varje vrå av vårt privatliv inte är lika roande, inte bara beroende på Riksbankschefens förslag. Även om skälet till Riksbankschefens förslag är att få ett tydligare grepp om tillgångar och skulder hos svenska hushåll blir förslaget ytterligare ett steg i en storebrorsmentalitet. Redan idag finns ju så mycket inrapporterat om våra ekonomiska transaktioner. Vad är det myndigheter och institutioner inte redan vet, förutom hos ljusskygga som opererar ”utanför radarkontrollen”? De är väl troligen så utstuderade att man ändå inte kommer åt dem och deras förehavanden?

Det är värt att fundera över den alltmer omfattande kartläggningen av våra liv. Förslaget att operera in ett chip i handleden med vår identitet så att vi bara behöver visa handleden när vi ska åka tåg eller identifiera oss i andra sammanhang är ett annat förslag.

Vi alla behöver större eller mindre frizon beroende på personlighet, erfarenheter och andra faktorer. Om våra liv snävas in så att vi till slut måste uppge varje steg av vad vi sysslar med så blir oron definitivt berättigad. I nuläget vill Riksbanken inleda en dialog med olika intressenter i samhället och få deras synpunkter. Kritiker pekar på en jätte­administration om förslaget genomförs. Vaksamhet är utan tvekan på sin plats.

Hemmets Vän 2 november 2017

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare