Het partiledardebatt i SVT

Knappt ett år före valet möttes partiledarna till debatt i söndagens Agenda. För Moderaternas Ulf Kristersson var det första gången. Hur skulle han klara sig i förhållande till sin företrädare Anna Kinberg Batra? Ulf Kristersson har ju vid sitt tillträde uttryckt en förväntan att debattera mer vuxet och mer sakpolitiskt. Han menar att ”käbblet” inte skapar respekt för politiken.

Frågan var också hur de små partiernas ledare skulle hantera situationen. Miljöpartiet har katastrofssiffror i opinionen trots att miljöfrågorna är på topp och Kristdemokraterna dansar runt fyraprocentspärren. Dessutom finns ju frågan hur elefanten i rummet skall hanteras, Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson är det egentligen ingen som hittat ett vettigt sätt att möta. Hur gick det då?

Ulf Kristersson blev med sitt resonerande sätt debattens vinnare. Han svarade sakligt och gjorde allt för att undvika pajkastande retorik. Närmast statsmannamässigt rörde han sig fram i debatten. Men det fick ett pris. Han uppfattas otydlig och går inte ”igenom rutan”. Vad bestod hans huvudkritik av sittande regering egentligen av? Med ”ni gör ju ingenting” vinner man knappast några val. Det ledande oppositionspartiet hade förvånansvärt lite på fötterna.

Miljöpartiets kris märktes ordentligt. Gustav Fridolin fick återkommande tillsägelser för att avbryta och strunta i debattreglerna. Den ungdomliga entusiasmen som tidigare räddade Gustav Fridolin sänker honom istället. Tyngden i argumentationen saknas helt enkelt.

Ebba Busch Thor tog i så det knakade när hon vägrade ta Jimmie Åkesson i handen. Inget har ändrat sig menade hon när hon beskrev Sverigedemokraterna för att vara ”en skandalfabrik utan dess like”. Ebba Busch Thor fick bra stöd för sin hållning av Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt.

Frågan är bara hur konstruktivt det är att kritisera personer och händelser istället för de sakpolitiska frågorna. Det är egentligen den stora frågan som hänger kvar. Trots att Sverigedemokraterna gång efter gång tagit avstånd från rasism, trots att de är det parti som tydligast markerat både mot vänster och mot högerextremism, men också mot religiös, särskilt islamistisk extremism är det inget parti som klarar av att sakpolitiskt bemöta Jimmie Åkesson.

Sverigedemokraterna må ha extrema åsikter i migrationspolitiska frågor men att som nu fortsätta behandla partiet och dess företrädare som pest eller kolera kommer inte att hålla i längden. Det är förvånande att ingen läser på, jobbar fram sakliga argument som pulvriserar Sverigedemokraternas retorik och ideologi. Elefanten är fortfarande kvar i rummet, men ingen vet tydligen hur man ska hantera den. Därför skäller man ut den. Knappast konstruktivt!

Hemmets Vän 12 oktober 2017

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare