Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Den hotade och välsignade familjen

Debatt Publicerad: 2017-10-05 15:39

Familjen är den mest fundamentala byggstenen i varje samhälle. Alla har någon familje­relation och varje människa har formats på gott och ont av dess innehåll. Äktenskapet, barnafödande och familjeliv ingår också som en väsentlig del i själva skapelseordningen. Sammantaget utgör detta mänsklighetens urcell.

Den process som leder fram till äktenskap och familjebildning har ett rent instinktivt innehåll samtidigt som den inbjuder människan till ett medskapande med möjlighet att utveckla dess innehåll till kultur på en högre nivå. Guds avsikt var att skapa åt sig ett folk på jorden som återspeglade hans väsen och vilja med mänskligheten.

Människans val att gå sin egen väg förändrade alla förutsättningar för samlivet mellan man och kvinna och komplicerade därmed alla relationer på familjelivets område. Det instinktiva innehållet skulle naturligtvis komma att ta ut sin rätt men möjligheten till kulturskapande enligt Guds syfte omöjliggjordes. Och det är där vi befinner oss och det är det utgångsläget som ständigt utgör ett hot mot familjen.

Insikten om familjens betydelse för att skapa ett drägligt liv tillsammans leder till samhällets försök att kompensera för de brister som uppstår. Denna i och för sig vällovliga ambition kan utvecklas till en politisk hybris, där man tror sig om att med socialt ingenjörskap ersätta familjens funktion med ett socialistiskt välfärdprogram.

Den samhällskultur som utvecklats i det här politiska landskapet interagerar med människors själviskhet i att avsäga sig det ansvar som alltid är förenat med uppgiften att bygga ett hållbart äktenskap och ett rikt familjeliv. Den ekonomism som styr samhällsutvecklingen kommer alltid att vara ett hot mot familjen.

I stället för att ge familjer rätta förutsättningar att fylla sin uppgift, tar man bristerna som en förevändning att bygga in människor i ett beroende av staten som alla goda gåvors givare. Detta sker till priset av ekonomiska åtaganden från statens sida som i sin förlängning blir omöjliga att leva med. Samtidigt utarmar man samhällsgemenskapen på de värden som endast familjen kan skapa.

Vi kan inte friskriva oss från ansvaret med att vi ingår i en folkgemenskapens ekologiska ödesgemenskap där en självisk livshållning får oåterkalleliga konsekvenser för samhället i sin helhet.  

Det är i den här verkligheten som den kristna församlingen möter utmaningen att representera ett alternativ i enlighet med skapelseordningen. Hur är detta möjligt? Är vi inte också en del av samhällssystemet? Kan vi bygga en egen plattform för ett reformatoriskt uppdrag på familjelivets område? Vi kan – och vi måste om vi inte skall malas ner till ett salt utan sälta och bli nedtrampade av en sekulär samhällsordning.

Församlingen har möjligheter som är unika därför att fräls­ningen i Jesus Kristus ger oss hopp om en upprättelse av ”det som var från begynnelsen”. Gud har investerat så mycket av sina drömmar om ett folk på jorden att han är beredd att bistå oss med all sin kraft. Vår kärlekslydnad till Guds vilja samverkar med kraften i den helige Ande vilket möjliggör en upprättelse av äktenskap och familjeliv på en helt ny nivå.

Men då måste Guds ord få komma till sin rätt i fråga om människosyn, hur vi blir trygga i vår identitet som manligt/kvinnligt, vilket ansvar vi tar för varandra i en sexuell relation, hur man och hustru samverkar som föräldrar i sina respektive roller i familjen. Församlingen måste också lära sig bygga in familjen som kollektiv i gudstjänstliv och arbetsgemenskap.

Prototypen till en sådan församlingsstruktur finns i hur folkgemenskapen och folkmed­vetandet inom det judiska folket byggs utifrån familjen. Den kristna församlingen är till sitt väsen en familjegemenskap! Äktenskapet är en avbild av förhållandet mellan Kristus och församlingen och i våra relationer identifierar vi oss med varandra som en syskongemenskap.

Det är en reformatorisk uppgift att resa upp det kristna familjelivet med hela den potential som evangeliet om Guds rike gjort tillgänglig för varje troende. Det innebär också att vi är beredda att betala det pris som består i en viss disfunktion i förhållande till de ekonomiska villkor som samhället kan erbjuda.

Sedan har naturligtvis varje troende också ett ansvar för hur staten och politiken lever med sina relationer till familjer i samhället. Det bästa staten kan göra är: att stå upp för äktenskapet som ett exklusivt förhållande mellan man och kvinna, att relatera till familjen som en kollektiv enhet och att uttrycka sin uppskattning av familjens egenvärde och sitt förtroende för dess kulturskapande uppgift i samhället.  

Sven Nilsson


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Religiösa friskolor kan vara bro mellan olika kulturer
Samvetsfrihet viktigt för demokratin
Hemlösa barn - en skam för Sverige
Reflektioner efter årets kyrkoval
KD vill förbättra äldres ekonomi
Sverige behöver fler ledare
Rusta för svåra tider
Hjälp föräldrar att föra tron vidare
Satsa på "missionstation" i city
Stoppa välfärdssveket mot äldre


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies