Rusta för svåra tider

Det är inte bara marken i Nordkorea som skakar efter en kraftfull underjordisk atombombssprängning. Skalvet kunde registreras runt hela jorden med en effekt som påminner om en mindre jordbävning. Men det finns mycket annat i detta som känns skakigt.

Det är mycket som mullrar oroväckande medan världen mer och mer anpassar sig till ett globalt krismedvetande om naturkatastrofer, militär upprustning och konsekvenserna av ett instabilt politiskt ledarskap, inte bara i de gamla kolonialstaterna i Afrika och Sydamerika utan även i USA, ikonen för demokrati bland nationerna. I Sudan och Jemen dör tusentals barn av svält och kolera. All den här informationen når oss genom hysteriska tillrop och nyhetsuppläsarnas sakliga röster i alla mediekanaler.

FN som skulle vara ett forum för samtal och konfliktlösning har urartat till en samtalsklubb för stormakterna som ändå bara vakar över sina egna positioner och intresseområden. FN som objektiv medlare har förlorat mycket av sin trovärdighet genom sina antisemitiska beslut i viktiga frågor som rör Israels identitet, dess rätt att leva som en judisk frizon. Det är en skandal att detta sker samtidigt som antisemitismen förgiftar den kulturella atmosfären i Europa och runt om i världen.

I Sverige läggs den ena miljarden efter den andra på en upprustning av det militära försvaret. Inte ens Sverige vågar längre leva i den naiva tron att vi skall kunna hålla oss utanför det som pågår i vår omvärld. Just den här dagen då detta skrivs, nås jag av nyheten genom radion att användningen av vapen och dödsskjutningar de senaste åren ställer Sverige i särklass i Europa. Dödskjutningarna är fler här än i maffiaområdena i södra Italien och närmar sig i omfattning det som sker i Mexiko.

Om vi skall ta in ett bibliskt perspektiv på världssituationen, kan ett ord av Paulus till pastor Timoteus i Efesus hjälpa oss att förstå drivkrafterna i alla de processer som pågår och hotar mänskligheten. Han skriver i Andra  Timoteusbrevet 3:1-5: ”Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!”

Paulus ger en profetisk beskrivning av tidsandan under ”de sista dagarna”. Det vi ser är inte bara att enskilda människor kan komma snett i livet utan han talar om en kultur där människorna kollektivt bidrar till ett sjukdomstillstånd av själviskhet.

”Människorna skall älska sig själva …”  – I och för sig bejakar Guds ord att människan skall våga uppskatta sig själv i betydelsen av att hålla på sin integritet och värdet i att vara unik som person, men när denna legitima självkänsla tar sig de uttryck som texten beskriver, då får vi räkna med ”svåra tider”. Själviskhet är inte ett statiskt tillstånd – det är en moralisk härdsmälta som bestrålar omgivningen i alla riktningar och leder till nedbrytning av männi­skans förmåga att bedöma konsekvenserna av sina egna livsstilsval och attityder.

Men hur rustar vi oss för ”svåra tider”? Vi känner redan det kalla vinddraget från en kultur där tilliten till varandra eroderar genom trolöshet och brist på empati. Det leder i sin tur till att var och en sluter sig i sin egen värld. Följden av detta blir att vi i skapar en ensamhetens kultur där ångesten får människor att försöka fly från verkligheten med hjälp av droger och ett hektiskt eventbegär.

Den kristna sfären påverkas också av ytligheten i den omgivande kulturen. Omedvetet kan vi glida in i en religiös overklighet genom att nöja sig med ”ett sken av gudsfruktan” istället för att resa upp en gudsrikeskultur som hämtar sin kraft i trons lydnad till Guds vilja.  Kristna sammanhang som lever i självisk njutning ska man hålla sig borta ifrån, är det råd Paulus ger.  

Den kristna församlingen måste ta både Gud och sig själv på större allvar för att kunna möta ”svåra tider” och bevara sin integritet som ett Guds folk. Det handlar om en omvändelse från varje tendens till att söka en bekväm anpassning till systemet i världen.

Det bästa sättet att värja sig mot omvärldens tryck är att låta korset och världens förakt göra sitt verk för att i andligt avseende distansera oss från den hedniska kulturen. Vi skall avskilja oss från världen genom troheten mot Guds ord. Det kan vi göra utan några moralistiska fördömanden av människor i förståelsen av att de själva är offer för andliga drivkrafter. Bland dessa var vi alla utan Guds nåd i Kristus. Men vi kan vara frimodiga i vårt omdöme om den världsliga kulturen som sådan. Guds ord motiverar oss på ett sakligt sätt genom beskrivningen av dess innehåll.

”Lev inte som hedningarna. Deras tankar är tomma, deras förstånd är förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och i sina hjärtan är hårda som sten.” Efesierbrevet 4:17-18.

Som kristenhet vill vi inte bli en del av problemet genom att gripas av fruktan eller genom att inta en moralistisk attityd.  Guds ord uppmanar oss att stå upp för en kollektiv livshållning av kärlek och betjäning av människor för Guds skull. Genom en sådan gudsrikeskultur kan vi hämta styrka till att  bekräfta varandra i en gemensam förståelse av vad som är Guds vilja. Kristenheten som ett Guds folk måste utveckla ett kollektivt vittnesbörd om ett liv i trons lydnad för Guds vilja. På det sättet rustar vi oss bäst ”för svåra tider”.

Sven Nilsson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt