Äntligen sanningen

I veckan kom rapporten som svart på vitt visade det många av oss anat: Antal skjutningar och mordförsök med vapen i Sverige inte bara ökar – de är rekordmånga. Forskaren och kriminologen Joakim Sturup vid Malmö Högskola slår fast att i förhållande till folkmängden sker det fyra till fem gånger så många skottlossningar med dödlig utgång i Sverige som i Norge och Tyskland. Det visar sig att Sverige nu ligger i paritet med maffians södra Italien. Vad gäller dåd med handgranater är de lika många som i Mexiko.

Detta är förstås inget som skett över en natt. Det har skett långsamt och successivt. Problemen är också koncentrerade till våra större städers ytterområden där en kultur av förråade attityder, fördärvliga värderingar och frånvarande föräldrar är grogrund för våldet. Det som förvånar är den politiska och mediala tesen om att allt blir bättre, att det dödliga våldet minskar och det mesta är frid och fröjd. Ett tydligt exempel är justitieminister Morgan Johanssons minst sagt häpnadsväckande kommentar till Dagens Nyheter i tisdags. Orda­grant säger Johansson att ”vi är på väg att knäcka den organiserade brottligheten”. Visst, man kan diskutera vad ministern menar med ”organiserad brottslighet”, men våld som brukas av gäng, om än löst sammansatta sådana såsom det i gårdagskvällens Uppdrag Granskning, nog är det organiserat?  

Jag tror att det svenska förhållningssättet till våld och förklaringsmodellen till dess orsaker måste revideras. Vi får aldrig ursäkta våldet, eller som Johansson, försöka dölja det. Det finns inga förmildrande omständigheter till gärningar som skjutningen på Vår krog och bar i Biskopsgården. SVT rapporterade i veckan att man inom förortsgängen numera lejer varandra mot betalning för att skjuta den man finner misshaglig. Det sätts alltså pris på huvuden i Sverige.

Justitieminister Morgan Johansson vill inte anslå medel för höjda polislöner motsvarande lärarlönelyftet. Istället hänvisar han till arbetsmarknadens parter. Med den inställningen kanske vi inte ska vara alltför förvånade att 394 poliser hittills i år har lämnat polismyndigheten och istället sökt sig till andra jobb. I januari 2015 fanns i Sverige 6 886 ingripandepoliser i tjänst. I april 2017 var den siffran 6 485. Bara mellan januari och april i år har Sverige gått från 6 763 till 6 485 ingripandepoliser, enligt en granskning gjord av Svenska Dagbladet nyligen. Risken är för hög i förhållande till lönen.

Ett lands utveckling är aldrig en tillfällighet. Det vi tolererar idag, det är den sortens samhälle våra barn får ärva. Rapporten i veckan kan bli ett första steg. Vi måste våga säga som det är: Vi har problem i förorterna och kulturen där behöver förändras.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar