Satsa på "missionstation" i city

”Om saltet mister sin sälta, vem skall då ge det sälta igen. Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna.”

Jag har ofta kommit tillbaka till detta ord från Jesu Bergspredikan i Matteusevangeliet 5 när jag följer den ständigt pågående strömmen av negativa nyheter från hela världen. Med oförställd häpnad konstaterar också allt fler i vårt land att Sverige inte alls utgör den frizon skyddad från allt ont som händer i världen som man tidigare trott.

Till och med våra ”ledande ” politiker börjar försiktigt närma sig verkligheten från sina egna upphöjda positioner. Eftersom de har förkastat svensk tradition och hånat och hädat vår tusenåriga kristna historia så står de nu ”rådlösa vid havets och vågornas dån,” Lukas­evangeliet 21.

Morgonprogrammen både på tv och i radio inbjuder numera allt oftare psykologer och terapeuter för att ge tittare och lyssnare råd om hur man skall hantera den ångest och oro som många upplever inför framtiden. 

På sociala medier uppträder förespråkare för både politisk fascistoida och islamska företrädare  som anser att det enda som kan skapa trygghet i landet är den islamska lagen Sharia eller en ren fascistisk diktatur. Nazister samlas till demonstrationer under sina fanor och jihadister planerar terrordåd enligt Säpo. Detta är naturligtvis skrämmande för många. Så länge som våra traditionella media hellre skapar ”headlines ” kring president Trumps problem eller svenska kändisfester så slipper man dock plågas för länge av verklighetens ångest.

Mitt i all denna förvirring som nu bara tycks tillta finns kristendomen representerad av främst Svenska kyrkan och många olika trossamfund. På central nivå har tyvärr Svenska kyrkan tydligen tappat sin gudagivna identitet och i stället detroniserat sig själv till att låta sig styras av politiska partier.  

Över hela vårt land finns emellertid tusentals aktiva församlingar både från frikyrkorna och Svenska kyrkan som bedriver ett viktigt och inspirerande arbete med att skapa trygghet och ge en mening åt livet för sökande människor.

Men, tyvärr, denna verklighet speglas sällan i media eller ute i det vanliga vardagslivet. Ingemar Helmner ställer en viktig fråga i förra numret av Hemmets Vän. Vad skulle hända, skriver han, om alla Örebros pastorer ställde in sina förmiddagsgudstjänster en söndag och i stället rörde sig bland männi­skorna ute på stan?

Bo Wettéus har i Hemmets Vän skrivit flera ytterst läsvärda artiklar under sommaren om hur de stora väckelserörelserna som metodismen och Frälsningsarmén bland andra arbetade. Verksamheten byggde främst på att man var ute bland folket. Dessa artiklar och reportage måste få leva vidare och föda nya tankar. 

Tänk om det på varje större ort fanns en ”missionsstation” placerad mitt i city. Den skulle ständigt vara bemannad med kristna företrädare som på ett helt vanligt sätt utan några religiösa åthävor kunde möta och samtala med den eller de som behöver prata.

Jag minns hur jag på en arbetsplats där jag var nästan alltid fick sällskap av någon äldre person i hissen ända till min våning. Ofta sa de då att ”jag skulle egentligen till källaren men det var så trevligt att pratas vid en stund så jag följde med dig”.

Innan några andliga eller existentiella frågor kan diskuteras måste naturligtvis en förtroendefull kontakt ha etablerats mellan samtalspartnerna. En kopp kaffe och en bulle och några ord om fotbollslagets senaste match kanske kan öppna en kontaktväg. Annars duger det att vara någon som lyssnar.

Jag tänker alltså inte på RIA Dorkas eller Stadsmissionen som betyder oerhört mycket för alla dem som har hamnat i samhällets utkanter.

Däremot ser jag fram mot en ”missionsstation” där det kristna budskapet presenteras genom kamratliga samtal och vittnesbörd.

Eftersom allt färre numera tyvärr besöker våra kyrkor finns det verkligen anledning att på allvar tänka utanför den invanda boxen. Kanske att våra missionsskolor kunde aktivera sig också i en sådan verksamhet. Jag hoppas att vi skall få en intensiv diskussion här på Hemmets Vän om hur ”saltet skall ges sälta igen” och den ljuslåga som nu skyms i dunkla skäppor åter skall lysa från sin rätta plats högt uppe på ljusbäraren.

Bert Stålhammar

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt