Rätt historiskt perspektiv

Under sex dagar fram till den 10 juni 1967 utkämpades det smärtsamma sexdagarskriget mellan Israel och de arabiska grannstaterna Jordanien, Syrien och Egypten. Israel inringat av en militärpakt attackerade då Egypten och fick väsentligt utökade landområden med Västbanken, Golanhöjderna, Gazaremsan och Sinaihalvön.

Att skapa fred i Mellanöstern med säkra gränser för Israel är kanske en av de svåraste konflikterna att lösa. För ett litet land som samlade sitt folk med en 4 000-årig historia fanns inget annat område där de mer slapp utrotas, än det som det brittiska mandatet tilldelade dem, trots att märkliga förslag som exempelvis Uganda dök upp.

Fredsutmaningen i Mellan­östern mellan Israel och arabstaterna handlar i grunden om ifall arabfolken vill ge Israel trygga och säkra gränser och ett eget landområde över huvud taget? Alla angreppskrig från 1948, 1956, 1967, 1973 är bara några exempel tillsammans med alla terrordåd i Israel.

Judiska medborgare som värnar sina rötter och sin historia betonar att den inte började med den israeliska statens tillblivelse 1948 utan går tillbaka till stamfadern Abraham för 4 000 år sedan. Han får kallelsen av Gud i 1 Mosebok 12: ”Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig. Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar.”

Andra bibliska berättelser talar om Jerusalem som ett för många folk provocerade centrum: ”Jag skall göra Jerusalem till en bägare som berusar alla de omgivande folken … Den dagen skall jag göra Jerusalem till en lyftesten för folken: var och en som försöker lyfta den skall sarga sig …" (Sakarja 12:2-3)

Dessa mångtusenåriga ord finns i den judiska kulturen och vi behöver påminna oss om den för att förstå något av djupt rotade judiska känslor i den svåra mellanösternkonflikten. Det är inte bara att sitta ner med karta och dra pennstreck genom ökenområden och tro att fred ska skapas.  Om omgivande folk mer eller mindre aggressivt i decennier sedan staten Israels bildande hotat med att kasta alla israeler i havet så måste man, med alla de svårigheter som råder, finna vägar att ge Israel och omgivande folk trygga och säkra gränser.

I krig och konflikter bär alla på skuld i olika grad på grund av historien, hur man blivit behandlad och hur man själv handlat. Att ta varandra i hand, se varandra i ögonen, säga ”jag respekterar dig även om jag inte delar alla dina åsikter” är ändå den enda framkomliga vägen.

Israel har idag två miljoner personer som är fullvärdiga arabiska medborgare i Israel med rösträtt, där de flesta känner sig ganska väl behandlade, medan det i arabländerna knappast finns några judiska medborgare över huvud taget. De är fördrivna.

Sexdagarskriget för 50 år sedan blev en ny smärtsam påminnelse om Israels militära överlägsenhet. Men våld och vapen läker inte i längden sargade hjärtan. Till det behövs villighet till ödmjukhet från alla inblandade parter, men också respekt för varandras olikheter och villighet att lyssna till varandras behov.

Hemmets Vän 8 juni 2017

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare