Rädda flickorna undan hederskulturen

Veckans stora mediala satsning är Aftonbladets och Göteborgs-Postens artikelserier om hedersvåld. Båda tidningarna publicerade i tisdags välskrivna men ohyggliga berättelser från flickor i förorterna som i hederns namn påtvingas slöjor, täckande kläder och isolering. De skickas iväg utomlands för tvångsgiftermål, bränns med upphettade köksredskap och förvägras läsa böcker, ta del av medierapportering eller träffa klasskamrater. Att själva få välja någon att älska och dela livet med är otänkbart. Artiklarna är fasansfulla vittnesmål om tortyrliknande förhållanden från barnfamiljer i Sverige.

Det är i viss mån befriande att tidningarna inte sticker under stol med i vilken miljö detta sker. Det handlar om värderingar, kultur och religion inom invandrargrupper från Mellanöstern där islam är tongivande. För när det rör sig om kulturspecifika våldsföreteelser finns förstås kulturspecifika orsaker.

Tidigare har det hetat att hedersrelaterat våld inte får kopplas till religion eller etnicitet, det har till och med ansetts rasistiskt. Gång efter annan har jag undrat hur det hänger ihop när det handlat om att fördöma en rasistisk etik som hedersetiken i praktiken är. Att däremot förbjuda sin dotter att umgås, träffas eller bli kär i någon utanför sin egen etniskt-religiösa krets måste väl anses rasistisk hur man än vrider och vänder på saken?

Det som också blir tydligt i artiklarna är hur de förtryckande männen från hederskulturerna inte verkar bryr sig om vad vi i majoritetssamhället anser om deras dåd. Det måste ses som ett totalt underkännande av integrationen. Efter att ha tagit del av berättelserna kliar det i kroppen – är den ens möjligt att integrera dessa monster till fäder? Frågan blir också – kan islam någonsin bli en integrerad del i Sverige och kan islam någonsin reformeras?

De dryga 700 omhändertaganden som socialtjänsten gjort av barn som utsatts för heders­våld sedan 2014 är förstås bara toppen på ett isberg, det vill säga de fall där en lärare, vän eller annan utomstående gjort en orosanmälan som lett till en LVU- eller familjehemsplacering. Hur mycket sker inte i hemlighet, just i kväll, i en nedsläckt lägenhet?

Sällan har jag känt mig så maktlös som efter hedersvåldsartiklarna. Gode Gud, var med dessa flickor. Skydda dem, bevara dem. Och hjälp oss att spärra in förövarna.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar