Ålder är passé

Varför är det viktigt hur gammal du är? Och varför kan man inte själv få bestämma när det är dags att sluta arbeta? Jag har aldrig förstått mig på svensk åldersfixering. Din ålder ska inte ligga till grund för hur du blir bemött eller vad du vill göra. Det som avgör måste vara den egna viljan och engagemanget, inte vad någon annan råkar tycka.

Författaren Horace Engdal menar att för många liknar pensioneringen det som flyktingar upplever: När du blir pensionär säger du farväl till hoppet om att någonsin återfå den respekt och betydelse du ägde i en tidigare verklighet. Det är sant och välfunnet, men jag vägrar finna mig i det.

Jag har insett att leva är att ständigt fördjupas och det är en process som hela tiden fortgår, livet ut. Det finns så mycket att upptäcka, läsa och ta del av. Själv är jag 72. Jag arbetar, jag är chefredaktör och jag har aldrig haft så roligt som nu. Pension får jag men jag är inte pensionär.

Jag har visserligen ett privilegierat arbete där jag mest slitit på knoppen, inte kroppen. Jag har också förmånen att kunna styra mycket av min arbetstid själv. Naturligtvis finns andra som har fysiskt krävande arbeten, inte minst inom vården. Många offentliganställda räknar dagarna fram till pensionen. För dem är det en befrielse att få sluta arbeta. Vad det handlar om är att pensioneringen bör vara frivillig. Man ska inte behöva sluta arbeta bara på grund av en siffra.

Låt oss ta tidningsbranschen som exempel. Den som arbetar med medier i Storbritannien eller USA kan vid 65 snarare räkna med en andra karriär, fler uppdrag och mer uppmärksamhet. Där värdesätter man livserfarenhet, kontakter och kunskap. I Sverige innebär yrkeslivet snarare en brant utförsbacke efter 60. I veckan sade SVT:s superproffs Marianne Rundström upp sig i protest. Hon är 67 och anses därmed inte längre passa inom Public Services morgon-tv. Nu är det 30-åringar som gäller. Istället för att bli utslängd sa Rundström upp sig i protest. Dagen därpå fick hon jobb som kolumnist på Dagens Nyheter. Där känner man igen kompetens och förstår att bedömning efter ålder är förlegat.

För den som vill men inte längre får arbeta är det är klart att det svider i själ och självkänsla att bli avpolletterad. Särskilt om man likt undertecknad gillar sitt jobb. Jag är ju fortfarande den jag alltid varit, bara äldre och med mer erfarenhet. Det är rimligen en fördel.

Sveriges mest livserfarna riksdagsledamot, 83-åriga liberalen Barbro Westerholm, menar att gammal är endast den som slutat vara nyfiken. Jag kunde inte ha sagt bättre själv.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar