”Hur kan 125 000 fördrivas utan att det kallas folkmord?”

– Mitt på ljusa dagen, under en enda dag, fördrevs 125  000 människor, kristna syrianer, armenier, kaldeér som av ISIS hade stämplats med bokstaven N, Nasarami. De stod där på gatan utan historia, värdighet, mat eller finanser. IS tog allt från oss, men de har inte kunnat ta Gud från våra hjärtan. Allt detta har de gjort i Allahs namn. Men det är inte samme Gud som vi älskar. Vi tror på en Gud som tjänar och skyddar oss. Så inledde ärkebiskopen av Mosul, Kirkuk och kurdiska regionen i Irak, Nicodemus Darud Sharaf sitt anförande i Riksdagshuset i Stockholm när Kristdemokraterna och Open Doors inbjöd till ett seminarium kring förföljelsen av de kristna minoriteterna på Nineveslätten i norra Irak.

Ärkebiskopen, en av de sista kyrkliga företrädarna som lämnade Mosul, visade också en videofilm utlagd på YouTube, som visar den raserade syrisk-ortodoxa katedralen i Mosul, vilken IS omvandlade till moské innan de bombade den. Ärkebiskopen grät öppet när han såg sin raserade kyrka, bara ett exempel på de skövlingar IS åstadkom innan de till slut tvingades lämna Mosul.

– Invånarna i Mosul har lidit mycket när de tvingats lämna sina hus, tillbringa nätter i karavaner. Är inte detta folkmord när de tar ifrån oss vår historia, våra finanser, vår mat, frågade han med adress till politiker och beslutsfattare i Sverige och världen.

Inte en enda irakisk minister

Ärkebiskop Sharaf fortsatte att berätta att många världsrepresentanter, presidenter, premiärministrar besökt de förföljda kristna minoriteterna, men inte en enda irakisk minister.

– Faktum är att de inte har tid. De är upptagna med att fylla sina fickor. Nu vill vi att världssamfundet ingriper. Vi tackar Gud att Kurdistan kunde välkomna oss. Annars hade vi dött på gatorna, fortsatte han i sitt tal i Riksdagshuset.

Även om Mosul  och Nineveslätten fysiskt är befriat från ISIS, så måste Irak som land befrias från ISIS ideologi. Det var hans skarpa utmaning.

– Vi vill att världssamfundet ska ingripa och trygga oss. Utan trygghet kan vi inte återvända. När vi får säkerhet kan vi återuppbygga detta område. Men vi behöver stöd för vi är vittnen till Kristus i världen. Här finns rötter till kristendomen. Om man klipper dess rötter så dör trädet. Därför kräver vi att världssamfundet ingriper.

Läs mer i Hemmets Vän nr 18 – 2017

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer