Kraftlös första maj

Att protestera mot sig själv är inte enkelt, men det går. Det visar både LO och Socialdemokratiska arbetarpartiet ett intressant prov på under årets första maj-firande. LO:s Karl-Petter Thorwaldsson krävde 70 nya miljarder till vården. Visserligen fungerar vården ganska bra enligt Thorwaldsson, som hänvisar till att hans egen far får samma vård som direktören, men det kan bli bättre. Vårdköerna ska kortas och för det behövs nya pengar. Ingenting om andra orsaker till att köerna faktiskt växer igen. Vårdsveriges organisation är det tydligen inget fel på, inte heller på den politiska ledningen.

Statsministern själv, Stefan Löfven, var arg, så arg att han till och med svor för att visa att han menar allvar. Det handlade om våldet som utbreder sig i landet och med den också otryggheten som ”vanligt folk” känner. Dödsskjutningarna ser han mycket allvarligt på. Men han ägnade nästan lika mycket tid åt oppositionen som han menar leker med elden när den kan tänka sig att samtala med Sverigedemokraterna. Pengar till vården lovar han också, men inte 70 miljarder. En ynka miljard av överskottet skall gå till vården för att korta vårdköerna. Hur LO och Socialdemokraterna skall komma överens när prioriteringarna skiljer sig så markant framgår inte. Kanske har vi ett nytt rosornas krig på gång?

Finansminister Magdalena Andersson höll sig mest till de säkra korten. ”Den svenska modellen skall utvecklas inte avvecklas.”

Att skanna av första maj-talen av ledande politiker och makthavare som just nu är bärare av den yttersta makten är närmast tragikomiskt. Först berömmer man sina egna insatser och skryter om Sverige och den svenska modellen, sedan växlar man över som om man vore i opposition och talade för något slags protestorganisation. Det är som om man förnekar att man verkligen har makten och bakom det faktiskt också förnekar att man är bärare av ansvaret som makten kräver.

Nej, det är inte längre någon kraft i första maj. Dagen har förlorat sin betydelse som undergroundrörelse mot makten. Den är numera en dag då makteliten samlar ihop massorna i akt och mening att ingjuta mod, som ett gigantiskt pep-talk på bästa sändningstid i media. ”Det går bra, men det kan bli bättre” håller inte längre.

Hade Stefan Löfven istället knutit an till resan Sverige gjort från fattigdom till välstånd, till de stora idealen om ansvar, nykterhet, tro, frihet och arbete som byggde landet då hade det kunnat vara annorlunda. Hade han dessutom målat en vision om framtidens Sverige skulle kanske första maj kunnat bli intressant igen. Nu är det mera som en gäspning där makten kliar sig själv på ryggen och njuter av det.

Hemmets Vän

4 maj 2017

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare