Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Ljuset har besegrat mörkret!

Debatt Publicerad: 2017-04-12 11:03

I skuggan av förra fredagens fasansfulla terrordåd i Stockholm går vi in i påskveckan. Både i Sverige och i ännu större utsträckning i många andra länder, möter vi ondskans fasansfulla ansikte och människor som drabbas av ond, bråd död. Det senaste bombdådet mot koptiska kyrkor i Egypten som dödat sammanlagt 47 personer under palmsöndagshelgen är bara några i raden av tragiska händelser. Det pågår en strid mellan ljus och mörker.

Går vi tillbaka till den smärtsamma och dramatiska påskhelgen i Jerusalem, som finns så väl dokumenterad i evangelierna i Bibelns Nya testamente, då finns en händelse vi speciellt kan luta oss emot. Det är de två lärjungarnas vandring från Jerusalem till Emmaus.

Fyllda av förtvivlan, sorg, förvirring och i intensivt samtal om allt som hänt, vandrar de vägen fram, när en främling går upp vid deras sida. De är närmast chockade över hans fråga: ”Vad är det ni går här och talar med varandra om?” Och deras svar är lika drastiskt: ”Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som hänt under dessa dagar!”

På hans fråga förklarar de att mannen som mättat tiotusentals med bröd, läkt mångas sjukdomar och till och med uppväckt döda, den mannen hade prästerskapet och domstolen dömt till döden och avrättat. Vet du inget om det? är den underliggande frågan.

Men Jesus vet mycket väl, trots att deras av sorg och smärta förblindade ögon inte ser vem de talar med.

I bakgrunden av samtalet ringer för Emmauslärjungarna de närmast otroliga orden från några änglar till kvinnorna vid deras Mästares grav: ”Varför söker ni den levande här bland de döda. Han är inte här, han har uppstått!”

Det fanns mycket oro och uppståndelse bland de kanske 250 000 som firat påsken i Jerusalem. År av attentat mot den romerska ockupationsmakten hade satt myndigheterna på helspänn. Och soldaterna, som vaktat graven för att ingen skulle stjäla Jesus döda kropp, de kom rusande till prästerskapet och talade om att graven var tom.

Det hade också prästerskapet hört innan påsken, att Jesus efter tre dagar skulle lämna graven.

När det nu verkade vara ett faktum så mutade prästerskapet de vaktande soldaterna med pengar och orden: ”Säg att hans lärjungar kom och stal kroppen.” Underförstått, då går lögnen ihop och konspirationen kan få leva vidare.

Ganska snart behövdes ingen noggrannare källkontroll. Det som inte kunde hända, hade hänt. Jesus hade besegrat döden och lämnat graven. Hundratals hade blivit vittnen till att det faktiskt var den man de sett hänga på korset på långfredagen. Spikarna i händerna och fötterna, såret i sidan talade sitt tydliga språk. Inga mutor i världen kunde motbevisa denna verklighet, enbart de som valde att hellre tro konspirationen och lögnen än verkligheten förde lögnen vidare.

Det är lätt att ryckas med i ryktesspridning när något fasansfullt har hänt. Och det är så tragiskt när ett terrordåd används för andra syften än verkligheten.

Vi ska inte och får inte blunda för ondskan. Vi får inte vara naiva och vi ska vara vaksamma. Men vi måste ändå hålla fast vid kärleken, värmen, hoppet och ljuset, som har besegrat och ska besegra mörkret.

På vandringen mot Emmaus påminde Jesus de två sorgsna vandrarna om det han sagt upprepade gånger. Han skulle lida och dö, läggas i en grav, men på tredje dagen uppstå igen.

Nu hade några kvinnor, fast man inte trodde dem, kommit och sagt att graven var tom. Att det var sant, det som sagts ett antal gånger före påsk, det som sagts genom mer än 2 000 års judisk historia. Det påminde Jesus de två Emmausvandrarna om.

Så kom de fram och lyckades övertyga Jesus att han skulle stanna och bryta brödet med dem. I den stunden, i den handlingen, med de orden kopplade tillbaka till allt de hört, öppnades deras ögon. Och de utbrister när Jesus vandrat vidare: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss och utlade skrifterna för oss?”

Den verkligheten måste vi bära med oss också denna påskhelg samtidigt som vi sörjer med dem som förlorat anhöriga och vänner.

Ondskan och mörkret fick inte sista ordet den påskhelg då Jesus dog.

Ondskan och mörkret ska inte få sista ordet nu heller.

Nu är tid att finna varma, konstruktiva, kloka vägar som ljuset banar åt oss. Vi får inte tro allt vi hör. Men vi måste också ta varningar på allvar utan att förlamas av mörker. Ljuset har segrat. ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan…” ( 1 Johannesevangeliet 4:17–21)                                Per Danielsson


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Evangelium enligt "den sunda läran"
Svårt för syriska flyktingar i Libanon
Var är kyrkorna och politikerna vid upplopp och ungdomsbråk?
Ensamkommande barn måste få rättssäkert och tryggt mottagande
Omvandla främlingsfientligheten
Nyanlända måste få bra introduktion in i samhället
Jesus hoppet i rådlöshetens tid
Så vill KD skapa mer trygghet
Människovärdet på undantag
Förskolan viktig för barn som far illa


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies