"Vi vill bygga riktiga vänskapsrelationer"

Vissa församlingar har mer än hälften av sina medlemmar från andra kulturer än Sverige. Andra kanske får besök av enstaka syrianska familjer då och då. Hur det än ser ut så är frågan om integration något som varje församling kommer att behöva ta tag i, förr eller senare.

Brunnsparkskyrkan i Tranås är en församling som arbetar mycket med detta. Maja Walleng, barn- och ungdomsansvarig i Brunnsparkskyrkans integrationsprojekt Välkommen in, är en av dem som är med och för arbetet framåt.

– Det känns fel att kalla det integration för det borde vara självklart att vi tar hand om alla, menar hon.

Brunnsparkskyrkan har under de senaste fem åren jobbat tydligare med integration och göra det lättare för alla att känna sig välkomna oavsett vilken kultur man kommer från. Då startade de Världens kvinnor, där de bjöd in till onsdagskvällar för att umgås. Där fick de kontakt med många kvinnor och även deras barn. Senare startade de även språksamlingar för män så alla träffades under onsdagskvällarna. Församlingen arbetar med att de nyanlända ska bli en naturlig del i gemenskapen.

– Det är inte de som är problemet, utan vi som är problemet. När vi är ovana och inte vet hur vi ska hantera något nytt, säger Inger Edén, medlem i Brunnsparkskyrkans integrationsgrupp.

Under sommaren blev Maja Walleng anställd på 100 procent för att arbeta mer riktat mot barn och ungdomar. Församlingen såg att det fanns ett behov, då många kommer hit behöver de hjälp med att komma in i samhället. På hösten kom även Simon Österlund, anställd på 75 procent, för att arbeta med detta.

– Vi började med att bygga relationer. Vi kan inte anordna aktiviteter om vi inte känner människorna först. Man vill ha något djupare, det handlar inte om nu ska vi integrera. Det handlar om att ta hand om varandra, hjälpa varandra, oavsett vem man är, säger Maja Wall­eng.

”Våra brorsor”

Så under sommaren och hösten har arbetet handlat mycket om att alla ungdomar, nyanlända eller födda i Sverige, ska hänga tillsammans som man gör med vänner. Då har inte aktiviteten i sig spelat så stor roll. De har till exempel åkt och badat tillsammans, spelat fotboll eller suttit och kollat på film.

– Vi vill ha riktiga vänskapsrelationer. Nu är inte de nyanlända bara ”grabbarna på boendet” utan nu har de blivit våra vänner, våra brorsor.

Då församlingen hela tiden är med och backar upp och projektet tydligt är kopplat till kyrkan så får det också en evangeliserande verkan.

– Det handlar om att ta hand om folk i nöd. Hade jag kommit till ett nytt land hade jag velat att någon skulle ta hand om mig. Genom hur vi möter människor kan vi visa på Guds kärlek.

Maja berättar om en grabb som ville döpa sig, hans gode man blev lite orolig och tyckte att kyrkan hade påverkat grabben för mycket.

– Jag tänkte, det är klart vi har. Han har fått möta Gud genom oss. Då har vi gjort det vi ska. Gud är A och O och utan honom och församlingen så skulle inget av det här gå, så det är klart att det blir evangeliserande, säger Maja.

Läs mer i Hemmets Vän nr 11 – 2017

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer