Onyanserade Israelbilder

Bilden av Israel-Palestinakonflikten i svenska medier presenteras oftast alltför svartvitt och ensidigt. Det menar teologen och skribenten Annika Borg i en rapport beställd av EU-parlamentarikern Lars Adaktusson. Det är en mycket mer förenklad bild än medier i andra länder ofta framför. Annika Borg har gjort nedslag i svensk mediarapportering tillbaka till början av 2000-talet och ger ett antal intressanta exempel.  Hennes slutsatser om denna svartvita presentation av Israel stöds av den brittiske professorn Alan Johnson, som tillhör den politiska vänstern i Storbritannien. Han noterar att komplexiteten i Mellanösternkonflikten sällan tas fram.

Nästan allt när det skrivs om Israel-Palestinakonflikten i svenska medier handlar om Israels förtryckande behandling av palestinier och ord som ”ockupation” och ”bosättningar” förekommer ofta. Men sällan finns något exempelvis om positiva israeliska ageranden. 20 procent av Israels befolkning består av araber som inte speciellt ofta delar denna ensidiga bild. När terrordåd inträffar i Europa eller i andra länder kallas de oftast för vad de är. Men sällan sker så när Israel bemöter raketangrepp från Hamas eller terrorhandlingar begås av palestinier mot israeler. De får andra förklaringar, menar Annika Borg i rapporten.

Sällan får svenska mediakonsumenter den 4 000-åriga historien av hur Israel uppfattar sig som ett löftesland från sin Gud. Inte heller andra nationers ockupation av landet under årtusenden och att staten Israels bildande 1948 efter ett FN-mandat har djupa rötter. Det skedde sedan mer än sex miljoner judar utrotats av Hitler och inget land egentligen välkomnade de överlevande judarna. Vi hör sällan att stora statsledare som Winston Churchill, Englands drottning Viktoria, Röda Korsets grundare Henri Dunant och många andra ställde sig bakom att den judiska befolkningen hade rätt till ett landområde med trygga gränser. Det landområdet skulle inte ligga exempelvis i Uganda som fanns på förslagen utan där judarna ursprungligen hade sina rötter sedan 4 000 år tillbaka.

De flesta presentationer av det moderna Israel handlar om att man ”ockuperat” delar av sitt landområde, att man för en ”apartheidpolitik” likt den i Sydafrika. Bilden av förövare och offer mellan israeler och palestinier cementeras i de flesta media­presentationer. Att Israel är den enda demokratin i Mellanöstern och också har rätt att skydda sin befolkning mot bombdåd och terrorattacker, det sägs sällan.

I Annika Borgs ”Hur rapporterar svenska medier om Israel”  skriver hon att den inte ger anspråk på en helhetsbeskrivning av rapporteringen om Israel och Palestina i Sverige, men ger en bild av de senaste årens rapportering av Israel i några av de större svenska medierna. Borg följer rapporter om Gazakrigen, ”kniv­attackerna” och anklagelserna om ”utomrättsliga avrättningar”, som även utrikesminister Margot Wallström använde och som ledde till mycket infekterade relationer med Israel.

Även om Annika Borgs rapport är kortfattad och inte kan anses uttömmande, har den tillräckligt många exempel som stöder hennes slutsatser om den svartvita bilden av Israel-Palestinakonflikten, där vissa mycket värdeladdade ord ständigt dyker upp och oftast då riktade mot Israel.

Det är märkligt att medier som förväntas förklara, fördjupa och bredda synsätt så ofta faller i obalansens dike och blir en partsinlaga fast sådana borde höra hemma enbart på debatt- eller ledarsidor.

Hemmets Vän 9 mars 2017

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare