Följ ditt hjärta

I tisdags morse var barnmorskan Ellinor Grimmark förstanyhet i radions Eko-sändningar. Det har hon varit förut, och i tisdags var det dags igen, denna gång eftersom hennes fall i veckan ska upp i Arbetsdomstolen. Bakgrunden är att Grimmark vid tre tillfällen blivit nekad anställning eftersom hon uttryckt att hon motsätter sig att medverka vid aborter. Grimmark har hänvisat till sin kristna tro och sagt att hon av samvetsskäl önskar arbeta inom enbart förlossnings- och mödravården. När Region Jönköpings län nekade Grimmark anställning tog hon ärendet vidare, först som diskrimineringsärende i tingsrätten där hon förlorade, och nu till Arbetsdomstolen. Planen är att driva samvetsfrihetsmålet hela vägen till Europadomstolen vars utslag Sverige är tvingat att följa. Europarådet skriver uttryckligen i lagtexten att den som arbetar inom vården inte kan tvingas att medverka vid abort eller diskrimineras i händelse av att man inte vill delta. Detta är känt, men Sverige har hittills ignorerat skrivningen.

Och i sig är det egentligen en teknikalitet. Det finns inget hinder för Grimmark, eller någon annan barnmorska, att enbart arbeta med födslar på ett BB. Det är en schemaläggningsfråga, lika banal som att även barnmorskor måste vara hemma för influensa eller vård av sjukt barn ibland. Och för de allra flesta barnmorskor är det förhållandevis lite arbetstid som läggs på aborter. De som väljer att bli barnmorska gör det istället utifrån en önskan om att arbeta med ”mödrahälsovård och förlossningsvård, på BB med eftervård och med amningsrådgivning”, som Barnmorskeförbundet skriver i sin reklamtext.

Nu hade Ekot grävt fram att en amerikansk lobbyorganisation stödjer Grimmark ekonomiskt. Det är fortfarande oklart vari sensationen låg. Att Grimmark ogillar aborter är känt. Liksom att lobbyorganisationer finns. Att Grimmark får stöd av en organisation som liksom hon ogillar aborter kan inte vara särskilt sensationellt. Nej, problemet för sekulärmedia i fallet Grimmark i synnerhet, och för svensk abortdebatt i allmänhet, är att man vägrar erkänna abort som ett etiskt dilemma. Det heter numera ”abortvård” och ska ses som lika oskyldigt som penicillinordination på vårdcentralen, trots att det innebär ett avslut av människoliv, ibland i artonde graviditetsveckan.

Än en gång visar Sverige hur illa rustade vi är inför oliktänkare. Hur är det möjligt att en ensam barnmorska skulle utgöra ett hot mot svensk abortlagstiftning? Vi behöver fler som följer sitt hjärta, inte färre.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar