Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Herre, till vem skulle vi gå?

Publicerad: 2017-01-12 17:09

Nyårshelgen är några dagar som inte bara handlar om fyrverkerier och Gott Nytt År-hälsningar. Det är en helg laddad med eufori och bubbel liksom melankoli och tårar. När det gamla året försvinner in i det som varit och det nya året träder i dess ställe stannar vi till vid den uråldriga milstenen och minns. Vi inser vad vi nu lagt bakom oss av sorg och smärta men också av sprudlande glädje och infriade förhoppningar. ”Jag förgäter det som varit och sträcker mig mot det som är framför mig.” skriver Paulus i sitt brev till Filipperna.

Men det är inte alltid så lätt att följa Paulus föredöme. Själsliga sår läks tyvärr inte så smärtfritt ens vid ett nyårsfirande. Ibland kan de till och med göra sig ännu mer påminda då vi gärna försöker berätta för varandra om gemensamma minnen från tidigare nyårsskiften.

Det som har varit och det som vi hoppas skall komma möter oss med en hetta som berör både kropp, själ och ande. Perspektiven är många och skiftande. Men mitt i värmen från släkt och vänner eller i ensamhet så instämmer vi i Tennyssons Nyårsklockan med de klassiska orden:

”Ring in det nya och ring ut det gamla

i årets första, skälfvande minut.

Ring lögnens makt från världens gränser ut,

och ring in sanningens till oss som famla.”

”Ring in sanningens till oss som famla.” I en svensk studie som görs fortlöpande säger allt fler av de tillfrågade att de känner stor oro inför vad som skall hända i framtiden. Oron gäller inte bara det som handlar om familjen och det lilla livet. Tryggheten i Sverige har försvunnit är den allmänna meningen men samtidigt oroas man för krig, pandemier och miljökatastrofer.

Tv-bilderna från Malmö där tusentals människor samlats för att i fred få hälsa och hylla det nya året visar i stället hur torget blivit ett slag-fält som både poliser, journalister och vanliga åskådare tvingas fly ifrån när hundratals ”ungdomar” bombarderar folkmassan med raketer.

Myndigheter och politiker famlar efter lösningar men tycks bli helt förlamade och oförmögna att fatta de beslut som vanliga människor drömmer om. Korvgrillning som metod fungerar till deras förvåning inte längre.

Förgäves skådar vi nu efter kloka och modiga personligheter som vi skulle kunna se som förebilder och ledare i samhället. Men inom både politik och kyrka famlar man och vågar inte ens se verkligheten så som den är. ”Dessa människors sinnen är förmörkade och de förstår inget, men jag förstår att jag måste följa din lag”, skriver David i Psaltarpsalmen 119 om den tidens ledarskap. Ingen vettig människa kan väl göra annat än att hålla med David när man ser det som händer i världen just nu.

För övrigt tror jag inte att kyrkorna skall lägga sig i politiken och bli politiskt korrekta och därmed omfamnade av den så kallade makten och dess statsbidrag. ”Ve eder när alla människor tala väl om eder.” Lukascitatet om de falska profeterna är aktuellt också idag. I stället skall vi kristna peka på det enda fungerande alternativet. ”Herre, till vem skulle vi gå. Du har det eviga livets ord”, svarar Petrus Jesus på frågan om han också ville lämna lärjungaskaran. Alla -ismer som har försökt skapa lyckoriken har gravt misslyckats. Men vi byggde en gång i Sverige ett av de tryggaste och mest rättfärdiga samhällen som funnits. Då var grunden kristendomen. Nu kallas den normkritisk.

Varje kristen skall i alla de sammanhang han eller hon rör sig våga hävda att evangeliet är ett glatt och förhoppningsfullt budskap både för individ, samhälle och hela skapelsen. Kyrkoledarnas proklamationer eller namninsamlingar saknar tyvärr den laddning som ett möte med en av Andens energi uppfylld person kan förmedla till sin omgivning. Låt detta bli vår dagliga bön inför 2017. Då kan vi förhoppningsfullt se fram mot det nya året.

Bert Stålhammar


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Politiken Larz Gustafsson
2018-02-02 19:50
Jag är helt överens med artikelförfattaren. Kristna har ingenting i politiken att göra - och vice versa.
Själv röstar jag inte ens. Det har jag inte gjort sedan nittiotalet och jag kommer heller aldrig att göra det.

Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies